På söndag är det dags, nästan 16 000 deltagare är anmälda till den 99:e upplagan av Vasaloppet. Vissa har kanske laddat sedan förra årets målgång, andra har kanske inte laddat alls. Var man än befinner sig på skalan tror jag att nervositeten, liksom för undertecknad, börjar smyga sig på så här dagen före.
Som förstagångsåkare har jag under den gångna veckan haft en konstant pirrig, men ack så taggad, känsla i kroppen. Både låten "Girl on Fire" av Alicia Keys och låten "Unstoppable" av Sia har gått på repeat de senaste dagarna. Kanske är det just för att det är mitt första Vasalopp som jag mestadels befunnit mig i detta naiva sinnestillstånd den senaste veckan. Jag vet helt enkelt inte vad dagen med stort V innebär.
90 kilometer är en himla bra bit och jag har försökt förbereda mig mentalt på att det kommer göra ont. Min kondition är det inget fel på men styrketräning är inte en favorit. Med tanke på det förväntar jag mig att muskler i både bålen, armar och axlar kommer påminna mig om att jag lever på söndag.
En avgörande faktor ute i spåret tycks vara ett någorlunda tjockt pannben. Med som mest 55 varv i rad på Stadions 400-metersbana vågar jag i alla fall påstå att pannbenet är väl drillat. Oavsett tjockleken på pannben och hur väl man än kämpar ute i spåret på söndag finns ju den där lilla yttre faktorn som kan krossa varje åkares dröm om målgång. Repet. Likväl som att många före oss klarat av att skida hela vägen över mållinjen är det många som blivit stoppade av repet.
Med det i åtanke kommer här en uppmaning till mig själv och alla ni som ska åka; låt oss ha en trevlig dag i spåret, oavsett hur långt vi kommer. Det är i få motionslopp deltagarna är så trevliga som de där deltagarna står på skidor. Alltid finns det någon att prata med längs vägen och både blåbärssoppa och bullar väntar på oss ute i spåren.
Med ett hopp om att gå i mål, hålla mig på benen i den ökända ”Youtubebacken” och också njuta på vägen vill jag förmedla vad en av mina kollegor på redaktionen påminde mig om nyligen. Du är en skidåkare om du känner dig som en sådan, oavsett om du går i mål eller inte. Vi ses i fäders spår och jag hoppas att vi segrar!