LÄS MER: Så sade Englund efter matchen.
LÄS MER: Så var matchen – minut för minut.
300 matcher i en och samma klubb är en beundransvärd bedrift, som väldigt få spelare uppnår.
Västerviks Ishockeyklubb har haft två bara den här säsongen.
Först Emil Georgsson, och under onsdagskvällen Joakim Englund.
Två ikoner som har varit viktiga motorer i klubbens resa upp till Hockeyallsvenskan, och som varit med och sett till att laget kunnat prestera så pass bra som de har gjort där.
VIK har många nya spelare till den här säsongens trupp, som har gått in och levererat.
Låt oss däremot för all del inte glömma spelarna som har varit i klubben under en längre tid. Under de senaste åren har VIK lyckats oförskämt bra med nyförvärven, men truppen har hela tiden bestått av en stark stomme.
En stomme med spelare som har varit med och byggt upp vinnarkulturen och mentaliteten som finns – och för vidare den till de nya pjäserna.
Jag tänker exempelvis på spelare Georgsson, Pierre Gustavsson, Joacim Hedblad och Ludvig Engsund.
Joakim Englund är också en sådan.
Jag minns lite hur snacket gick bland vissa inför Allettan för två år sedan. Det sades att Englund inte skulle hänga med mot Kristianstad, Kallinge/Ronneby och allt vad motståndarna hette då.
Nu sitter han inne på plus/minus-statistiken +13 – i Hockeyallsvenskan.
Suveräna siffror.
Joakim Englund är en av symbolerna för VIK:s smått osannolika resa till toppen i landets näst högsta serie.
Han som inte ens sågs som bra i Hockeyettan.
Frågar du honom själv säger han att han är den sämsta backen i Hockeyallsvenskan, ja han skulle inte ens framhålla sig som en bra back i division 2.
Jag menar dock att Englund är en fullgod back på den här nivån. Det räcker att slå ett getöga på statistiken. Han är verkligen ingen speedkula, men kompenserar det med sin förmåga att läsa av spelet och att han är stark som en oxe i sarghörnen.
Nu fick inte Englund någon rolig jubileumsmatch. Topplaget VIK föll mot jumbolaget VIK, och Mattias Karlins mannar har svårt att plocka trepoängare nu för tiden.
Det är givetvis ett problem, och VIK:s avstånd ner till strecket för att nå slutspelsserien minskar.
Vissa domedagsprofeter vill få det till att VIK ska börja oroa sig för negativt kval.
Nog för att det kan skifta snabbt, men att de ska falla igenom så mycket, samtidigt som bottenlagen höjer sig ordentligt, kommer inte att hända.
VIK kommer däremot gå oerhört tuffa ronder framöver för att nå slutspelsserien.
Utåt sett är det nytt kontrakt som gäller bland spelarna. Klokt och sunt. Men klart att de skulle bli oerhört besvikna om de bommar den chansen med tanke på poängbufferten de har skaffat sig.
Det gäller för laget att återfå effektiviteten. Och av spelarna är det framför allt Mitch Wahl jag vill se mer av. För mig är amerikanen totalt sett en besvikelse hittills.
VIK må vara ett jagat villebråd nu, men sitter i ett förbaskat bra och behagligt läge, som ingen kunde tro innan omgång 1.
De kan njuta av slutskedet.
Joakim Englund känner nog stor besvikelse över att 300-matchen blev som den blev. Han var värd ett bättre öde.
Men det är glömt, om hans älskade VIK når slutspelsserien.
Jag blir inte ett dugg förvånad om det går vägen.
Mycket tack vare stommen.