Initialt gillade jag Nichlas Falks approach till slutdelen på säsongen: fokusera på att sätta ett tydligare spel, inte lägga så stor vikt i resultaten och jobba på att hitta formationer som fungerar tillsammans. På pappret är det fortfarande en tilltalande modell men har den fungerat hittills? Jag tycker nog inte det.
Jag köper att det är svårt att balansera resultat och prestation och få tävlingsdrivna elitidrottare att underkasta sig ett arbetssätt som bygger på fördröjd belöning; gör det här nu för att få belöningen (resultatet) senare. De är programmerade för att fokusera på nästa uppgift, match, närkamp. Och när det inte längre finns en morot att gå efter – i det här fallet teoretisk chans att ta sig över kvalstrecket – har de svårt att motivera sig. Då blir det dubbla 7–1-smällar på en dryg vecka. Mänskligt, förståeligt – och synd.
Det hade varit en sak om vi, i de senaste matcherna, sett tendenser till något. Sett tydligt att laget, likt en golfare, lagt om svingen och tillfälligt slagit kortare. Istället upplever jag det som att den sista veckan-tio dagarna blivit en transportsträcka. Återigen: mänskligt och fullt förståeligt. Och synd. Den här fördelen jag tror man haft med att i praktiken varit klara för kval en längre tid upplever jag som outnyttjad. Måhända att laget är nedtränat för att nå den mytomspunna superkompensationen nästa vecka men jag har inte tolkat det som att belastningen ökat den senaste tiden.
VIK:s möjligheter att förbereda sig har också rumphuggits av annat såsom Victor Öhmans diabetes, Noah Hasas, Christoffer Törngrens och Simon Suorantas skador och IKO-hattandet med Hugo Jonasson.
Nu väntar, efter fredagens iskalla grundserie-epilog mot Almtuna, ett kval mot Tingsryd. För några veckor sedan höll jag VIK:s chanser som goda. Nu? Fördel Tingsryd, om än liten. Det är, som bekant, inte bara att trycka på en knapp och börja tävla. Som mänskliga varelser såväl som idrottsmän är vi produkter av våra vanor och det gör mig lite orolig med tanke på hur det sett ut senaste tiden.
Nyckeln för ett lyckat kval för VIK:s del blir, tror jag, att stjäla en av de två första matcherna, som spelas i Tingsryd. Att vända hem till Tjusthallen med sämst 1–1 i matcher är ett bra utgångsläge och då har man dessutom snott hemmaplansfördelen.
Kvalångest? Äh, bästa tiden på året är ju nu. Och åker VIK ur står våren ändå för dörren.