I en halt hockeyallsvensk tabell är Västerviks IK i skrivande stund trea. Man har gjort godkända eller bra insatser i de allra flesta matcher. Den initiala dynamikstormen har lagt sig och man har gjort sig av med spelare som man inte har önskad plats för (Anton Blomberg och Fabian Ilestedt. Den sistnämnda lär vi inte se i VIK-tröjan mer den här sidan NHL-säsongen, om ens alls). Resultaten har kommit, prestationerna likaså. Spelet börjar sätta sig och känslan har varit att det här laget bara kommer att fortsätta bli bättre. Varför då ändra?
Med Jonathan och Marcus Davidssons intåg i truppen kommer det krävas nya omkastningar i truppen. Det behöver inte bli så dramatiskt men det kommer att ske. Numerären på forwardssidan är åter uppe på önskvärda 14, så ytterligare en kommer att lånas ut eller släppas om det inte dyker upp skador eller sjukdomar. Vilket i VIK:s fall, historiskt, brukar komma den här tiden på året. Kanske var det rentav ett genidrag att säkra upp bröderna när chansen dök upp, innan någon annan gjorde det. När vi analyserar det här ska vi också ha i åtanke att Mattias Karlin och Emil Georgsson sällan gör något ogenomtänkt, speciellt med tanke på den strama budget man har.
De stora "förlorarna" i den här dealen, som jag ser det, är Tim Wahlgren och kanske också Eetu Tuulola. Tanken var att Wahlgrens genombrott skulle komma den här säsongen men 2+0 på 11 matcher är inte tillräckligt bra sett till förtroendet han fått – närmare en kvarts istid per match – och hans roll lär bli än mindre nu. De offensiva centerplatserna är upptagna av Gerry Fitzgerald och nu Marcus Davidsson och jag har svårt att se honom flytta på Marcus Westfält eller Jacob Bjerselius i de två lägre kedjorna. Kanske betyder detta också att VIK inte förlänger avtalet med Tuulola efter den 15 november. Finländaren har visserligen visat hygglig klass emellanåt men inte varit direkt utslagsgivande över tid.
Två bra spelare in ser bra ut på pappret men det ska bli intressant att se vilka följderna blir. Vi ska också komma ihåg att det gått inflation i epitetet NHL-lån. De flesta är yngre spelare som är påväg uppåt i karriären och den enda – med reservation för att jag missar någon – som är bofast i NHL är Hästens Marcus Sörensen, som gjort 30 mål på närmare 200 matcher. Och det syns ju att han är två-tre klasser bättre än alla andra i ligan.