Det var visserligen plus i det egna kapitalet när siffrorna redovisades på årsmötet tidigt i somras. 80 tusen, nånting, men plus är plus, antar jag. 80 tusen räckte dock inte till kapitalkravet och därmed är VIK under kontrollår, kontrollerade av ett förbund som visat sig ta i med hårdhandskarna mot ekonomiskt haltande klubbar. Det är allvar nu – får VIK inte ihop siffrorna den sista april är elithockeyn död här i stan.
Vägen man valt för att få rätsida på ekonomin är tydlig; man har stärkt organisationen, fått ett tydligare arbetsflöde och spritt ut bördan. En ny försäljningschef är anställd, likaså en klubbchef. Man har en sportchef igen och jag tror det här är rätt väg att gå. Hur man ska gå tillväga, rent ekonomiskt, är dock inte lika transparent. Någon budget fick vi inte ta del av på årsmötet utan vi fick nöja oss med svepande uttryck som "minska utgifterna" och "öka intäkterna".
Och av snacket runt VIK att döma så finns det en tydlig plan. Man vill förbättra matchupplevelsen och således locka både nya och fler åskådare till Tjusthallen. Runt 900 betalande åskådare per hemmamatch sägs vara den magiska siffran för att nå kapitalkravet och således ekonomiskt säkra licensen för nästa säsong. Man verkar också ha anammat det faktum att man får gnugga vidare med Tjusthallens faciliteter några år till och göra det bästa av ett rätt dassigt läge. Det blir onekligen intressant att följa framöver för den ekonomiska matchen är den viktigaste och mest utmanande för Västerviks IK den här säsongen.
På isen må man ha vunnit mer än man förlorat under försäsongen men skrapar man bara lite grann på ytan vittnar prestationerna om att det här laget är långt ifrån klart. Målen man gjort har snarare kommit av tillfälligheter eller individuell briljans än systematiskt malande och kontinuitet. För det är offensiven som är VIK:s viktigaste del att få ordning på, vilket kan låta galet då man tippas i botten. Det jag menar är att när man som bottenlag väl har pucken måste man ta vara på den. Vårda, ha en plan, få längd i anfallen. Inte bara för att eventuellt – allra helst – göra mål, utan lika mycket för att inte behöva försvara på en stund. Hämta andan, skulle man kunna säga. Ifjol sminkade Daniel Brickley och Marcus Velas inspirerade spel över bristen på ett fungerande system men när de kroknade föll laget ihop. Jag anar, tyvärr, samma tendenser hittills – men vi ska inte slå fast någon innan pucken ens släppts på riktigt.
För potential finns verkligen. Talangduon Theo Jacobsson/Alex Ciernik blir jättespännande att följa och får Jake McGrew in nån puck tidigt kan han bli en 20-målsskytt i den omgivningen. Kan Calle Edwardsson etablera sig på allvar i A-laget? Är Macoy Erkamps en toppback, hur hanterar Alex Cotton den slitsamma tillvaron i världens bästa andraliga och tar Edvin Olofsson det där klivet?
VIK står inför ett tvåfrontskrig och i båda fallen är förutsättningarna glasklara: två lag efter sig i tabellen efter 52 omgångar och ett bokslut som motsvarar kraven. En, som Niklas Holmgren hade sagt, marig uppgift.
Tabelltips
- Brynäs
2. Södertälje
3. Björklöven
4. Djurgården
5. AIK
6. Västerås
7. Karlskoga
8. Nybro
9. Mora
10. Almtuna
11. Österund
12. Västervik
13. Tingsryd
14. Kalmar