Fredagskväll. Oerhört viktiga poäng på spel. Och hemmamatch mot självaste Modo.
Ett klassiskt lag med totalt 55 säsonger i SHL. De åkte ur samma vår som VIK tog klivet upp till Hockeyallsvenskan. Att VIK ens skulle få möta Modo i en seriematch kändes som en jättenaiv önskedröm bara för två år sedan.
Ändå kom det bara 1 409 åskådare till PlivitTrade-hallen.
Det är inte svagt – det är under all kritik.
Om man slår ett getöga på publiksiffrorna under de sju inledande hemmamatcherna i år jämfört med förra hösten, så är det ingen skön läsning för Västerviks IK.
Observera: varning för många siffror.
För ett år sedan hade 12 662 personer tagit sig till PTH under de sju första bataljerna, det ger ett snitt på 1 808 åskådare per match (jag har inte tagit med enkronasmatchen mot Pantern som lockade 2 171 själar).
I år landar vi på 10 694 respektive 1 527.
Och då räknas ett hemmaderby mot ärkerivalen Oskarshamn in i båda ekvationerna. 2016 lockade första derbyfighten 2 415 (lapp på luckan i stort sett), medan motsvarigheten i höst bjöd på 1 726. Dessutom har VIK i år redan haft en hemmamatch mot hockeysveriges största publikmagnet Leksand, då kom 2 112 personer till hallen.
För att avslutningsvis exemplifiera tappet, så var VIK:s sämsta publiksiffra under inledningen i fjol 1 545 och kom i hemmapremiären mot konstant iskalla Almtuna. Den siffran hade räckt till en tredjeplats hittills den här säsongen, endast slagen av nämnda Oskarshamn och Leksand.
VIK har inte bara problem på isen att reda ut.
Det finns en hel del att fundera över när det gäller att locka folk till hallen också.
Det behövs ingen masterexamen i rymdfysik för att räkna ut att det är tre faktorer som ligger bakom sänkningen: sportsliga resultat, människans förmåga att vänja sig snabbt och nivån på PlivitTrade-hallen som på den här nivån är en risig hall och sämst i sällskapet.
Att det går betydligt sämre den här säsongen jämfört med det surrealistiska vi fick uppleva i fjol spelar givetvis in massor. Då snackades det positivt om VIK under varje fikapaus på olika arbetsplatser. Folk spatserade till ishallen med segervittring och en enbart positiv känsla.
Nu är det skillnad. Tugget kring VIK är av mer pessimistisk karaktär. Gemene man är inte alls lika säkra på att få en rakt igenom härlig upplevelse i hallen. Det spelar ingen roll hur hårt ett lag jobbar, hur bra box play de har eller hur fina passningar en enskild spelare slår. Det är mål och segrar som håvar in det som krävs för att få dit en stor skara.
Kalla dem gärna medgångssupportrar, men de existerar inom alla sporter, kring alla föreningar.
Och så var det faktumet att folk vänjer sig. Förra säsongen var det en jättestor grej att klubbar som AIK, Modo, Timrå och Björklöven kom på besök. Det kändes exotiskt – tills det blev en vana.
Och det räcker tydligen med en säsong för att det ska bli just så. Det är ingen big deal att anrika Modo kommer till stan. Jag kan tycka att det är märkligt. Alla med någorlunda hockeyintresse borde vara ytterst tacksamma för att det är Modo, och inte Grästorp, som VIK möter nu för tiden.
Gamla hederliga PlivitTrade-hallen tåls också att stötas och blötas. "Skokartongen", som den en gång kallades av Leif Strömberg, har sin charm. Men det går inte att bortse från att den är undermålig med allsvenska mått mätt. Sittplatserna långt ner i hörnen på läktaren ger usel sikt, ståplats är inte tillräckligt brant, ja listan kan göras lång på svagheter.
PTH är en Hockeyettan-hall som försöker ta på sig en Hockeyallsvenskan-kostym utan framgång.
Hallarna i Ljungby och Oskarshamn – som är jämnstora städer med Västervik – framstår som palats i jämförelse, inte minst när det kommer till komfort för publiken på plats. En ny hemmaplan hade inte löst publikproblematiken automatiskt för VIK, men det hade varit en gigantisk hjälp på vägen.
Jag inser att kommunen inte har råd att smälla upp en ny arena bara så där. Pengar växer inte på träd och jag förstår att de vill se VIK etablera sig fullt ut i Hockeyallsvenskan innan det ens kan vara aktuellt.
Grejen är bara den att det kan bli svårt att etablera sig på ett bra sätt på den här elitnivån med PTH som hemmaborg. Förre tränaren, Mattias Karlin, sa följande till mig i april när jag gjorde en längre intervju med honom efter att det blivit klart att han skulle lämna för Mora IK.
"Det är ingen hemlighet att det kostar pengar att bedriva ett elitlag. Och det finns statistik på att du måste ha ett publiksnitt på minst 2 000 personer för att överleva i Allsvenskan mer än fem år. Vi kan ta in 2 000 i PlivitTrade-hallen, men då är det så gott som smockfullt samtidigt som många ser riktigt dåligt. Över tid har VIK inte råd att gå miste om viktiga publikintäkter. Den hallen klubben har nu håller medelmåttig på Hockeyettan-nivå"
"Som jag ser det har kommunen ett jättestort ansvar här. En hall för 3 000–3 500 åskådare vore perfekt. Det är ett måste för att VIK ska hålla sig kvar på den här höga nivån. Det var snack om att det skulle hända grejer om vi hängde kvar den här säsongen. Det var klart att vi gjorde det runt jul, men det är fortfarande helt tyst".
Ni ser: det är ett knippe beståndsdelar som påverkar den negativa utvecklingen publikmässigt.
VIK står inför flera utmaningar under resten av säsongen. Huvudfokus är att börja plocka segrar – och attrahera åskådare till matcherna.
På fredag är det hemmamatch mot IK Pantern.
Vid förlust borta mot Vita Hästen på tisdag är jag rädd för en ny bottennotering den här säsongen.
Det kanske inte ens blir fyrsiffrigt.