Jag har skrivit en del om det tidigare och tänker därför inte fastna i det alltför länge igen; vikten av att ett lag, främst för sig själva, kan bevisa vad de kan. Ett sånt kvitto gav VIK-spelarna sig själva på onsdagskvällen när man faktiskt hade DIF på gaffeln ett tag.
Det var inte en helt fläckfri insats. Laget hade behövt straffa gästerna ytterligare någon gång i mittperioden då Marinaccio, Buncis, Öhman och säkert någon till hade högkaratiga lägen att öka på till 2–0 och med en skör ledning in i tredje måste man ta udden av motståndarna och inte ge dem syre direkt – ett onödigt pucktapp och 1–1 redan i första skiftet. Så visst fanns det fläckar även på den här prestationen och då kan vi faktiskt bortse helt från övertiden. Men det väsentliga var att den här gruppen kuggade i. De skapade lägen på olika sätt – forecheckade fast DIF flera gånger, vann andrapuckar, skapade i förstavåg och via oprovocerade misstag.
De sprängde sitt imaginära prestationstak, om man så vill. Formationerna kändes mer rätt än tidigare – jag gillar Buncis i rollen mellan Jacobsson och Ciernik – Olofsson fick spela en stor roll och man fick igång Karabacek, för att plocka fram ytterligare några positiva delar.
Nu varken ska eller bör vi förvänta oss den här typen av prestation från laget resten av säsongen – den jämnheten hittar du inte i den här delen av ligan – utan jag tror att vi kommer se tillbaka på den här matchen som en av VIK:s bästa när vi sammanfattar grundserien framme i mars. En mer realistisk approach är att sträva efter den här nivån. Nu stod man för en topprestation och fick en poäng, de allra flesta glada och nöjda och inte minst underhållna.
Av större vikt är utdelningen de kvällar man inte flyger högt. Hur lågt sjunker man då? Kan man hålla sig flytande tre kvällar av fyra och blixtra till med en insats av den här kalibern lika ofta som dammluckorna rämnar så ger jag laget goda chanser att ha två lag efter sig när skutan nått sin slutdestination.
Ett bra test för VIK:s densitet kommer redan i helgen då dubbla bortamatcher mot Björklöven väntar. Med serien så pass segregerad ger jag dem inte goda chanser att ta ens en poäng – samtidigt visade VIK mot Djurgården att toppnivån finns där. Det svåra är att nå dit igen.