En knapp månad har gått sedan Västerviks IK spelade säsongens sista match.
Men bara för att matcherna upphör, så upphör inte det roliga. Snarare tvärtom.
Det blir nästan lika spännande att följa vad som händer nu och fram till sommaren.
Sillyseason är tillbaka, som en härlig gammal kompis att luta sig mot.
Det går inte att påstå att VIK har varit direkt långsamma, men det går heller inte att säga att de har öst på med kontraktskrivningar.
Uppenbart är i alla fall att de har en tydlig linje i hur de vill lägga grunden för truppen 2017/2018, som får uppgiften att försöka nå lika extremt bra resultat som blev fallet under debutsäsongen i Hockeyallsvenskan.
Snudd på ett James Bond-uppdrag i svårighetsgrad.
Fem av de sju hittills kontrakterade spelarna – Joakim Englund, Dan Pettersson, Emil Georgsson, Pierre Gustavsson och Joacim Hedblad – tillhör stommen, den innersta kärnan som har varit i klubben en längre tid och bidragit stort till framgångarna de senaste åren.
Hela kvintetten har det där vägvinnande VIK-DNA:t djupt rotat i både kroppen och axelskydden och säkerställer att det lever vidare.
Vikten av det kan inte betonas nog mycket.
Övriga två namn är två lysande förlängningar om du frågar mig: Emil Wahlberg och Andreas Frisk.
Wahlberg hade aldrig tidigare spelat allsvensk hockey, men agerade ofta som att han aldrig hade gjort något annat. Och Frisk är både en lagpappa och en försvarschef av rang.
Tittar man på resterande lag som är klara för Hockeyallsvenskan nästa säsong, så är det bara Timrå (fem) som har kontrakt med färre spelare. VIK har lika många som Leksand och Vita Hästen. Allra mest har Björklöven (20), Almtuna (18) och Modo (17).
Sju spelare är ingen stor mängd vid det här laget. Men det är sju spelare med viktiga kvalitéer. VIK har målat en stabil grund med penseln, nu gäller det bara att få till de fina detaljerna i tavlan.
VIK har hittills blivit av med två spelare från den truppen som avslutande säsongen; Victor "11" Öhman och Calle Åsell. Sedan får vi väl nästan räkna in Fredric Andersson på det kontot, även om han rundade av i SHL-laget Örebro gjorde han ändå 38 matcher i VIK-tröjan med den äran.
Ytterligare ett par pjäser lär försvinna, både på grund av att de själva väljer den vägen, eller att VIK inte vill behålla.
Ett tungt tapp, som jag tror blir verklighet, är att Olle Liss skriver på för Leksand. Vi vet redan att klassikerklubben jagar Liss, och för masarnas del är Liss en optimal värvning nu när de åkte ut SHL.
Jag sätter en förpackning Leksandknäcke på att Liss stänker dit mål i Leksands tröja till hösten.
Att VIK tappar ett par spelare är inte hela världen. Jag tror snarare att det är sunt med en viss rotation i truppen. Viktigt för VIK blir att inte tappa för många – och hitta nyförvärv med rätt karaktär, utan att ta några dumdristiga ekonomiska risker.
Ingen ny Mitch Wahl eller Nicolai Meyer med andra ord.
Jag hör att Victor "26" Öhman ska vara ruskigt nära en fortsättning i klubben, vilket vore hyperviktigt (även om det sägs att förhandlingarna inte har varit direkt friktionsfria), jag räknar med att Oskar Drugge och Erik Gustafsson blir kvar, och tror att VIK mer än gärna behåller Mats Fröshaug om norrmannen bara har hälsan i behåll.
För att nämna några namn.
Vis av erfarenhet från tidigare år vet jag att sillyseason kan överraska ordentligt när man minst anar det.
Men med tanke på historiken har jag väldigt stort förtroende för tränaren Mattias Karlin och sportchefen Tomas Lind.
Duon får säkerligen ihop ett vackert och slagkraftigt konstverk.
Med den innersta kärnan som en stark och pålitlig motor.