Mot Tingsryd var känslan att flera spelare "kom igång"; Ryan Gropp nätade, Connor Jones tog sig in i protokollet, och så vidare. Ni minns kanske. Men det kan vi, på flera av de punkterna, stryka såhär i efterhand. För det var i stort sett ingen av dem som följde upp den insatsen med en till helgjuten prestation. Tvärtom, de embryon till utropstecken som skapades i den matchen förvandlades till frågetecken mot Väsby. Det Västerviks IK visade upp hemma på onsdagskvällen var en fest av tekniska missar, direkta felbeslut och slapphet. Man ska kunna ställa högre krav på de här spelarna än så.
Visst, det kan låsa sig på sina håll emellanåt. Man kan ha en dålig dag. Men att det ser ut så på så många samtidigt och, om vi ska vara ärliga, lite för ofta, så vittnar det om ett större systemfel. VIK, om några – hela ligans ständiga underdog eller vad man nu hävdar i den där introfilmen som spelas i Plivit Arena – ska verkligen inte underskatta någon. Inte ens ett flängigt, ostrukturerat happy-go-lucky-spelande Väsby. Speciellt när en svagare insats inte kan sminkas över av magnifikt målvaktsspel från Daniel Marmenlind, som var mänsklig mot Väsby. Då smäller det.
Det fick VIK erfara och nu i slutet av januari ska man redan ha klivit på den här sortens minor och lärt sig av dem. Grundserien går snart in på upploppet och ska VIK vara med och tävla om en plats bland de sex, eller ens tio främsta, så har man inte råd att ge bort poäng på det här sättet. Just de här poängen mot Väsby, eller förra gången mot Väsby hemma, kan vara de som skiljer klubben från slutspel eller semester senare i vår.
Kravställningen ska inte behöva komma från Mattias Karlin eller Emil Georgsson utan spelarna ska ha yrkesstoltheten själva, att alltid göra allt, och om det är någon som "inte är där" ska han få höra det från sina lagkamrater. Det kretsloppet saknades hos VIK mot Väsby, då alldeles för få tog sitt ansvar. Ska den här säsongen inte pysa ut i en stor besvikelse måste man börja där.