Det ledarna försöker göra genom att nöta in spelmönster och beteenden från augusti, sätta en så kallad kultur och komma överens om förhållningsregler är att minimera påverkan av X-faktorn, alltså det du inte kan styra, såsom slumpen. Man vill komma till en punkt där man, oavsett kvalitet på is, oavsett domare – ja ni fattar – håller en viss standard och automatisera så mycket det går. Men först måste du lägga ned grundjobbet på individnivå.
Du måste ha de mer abstrakta delarna av atleten och idrotten som hårt arbete, kampvilja och tävlingsglöd på plats. Då kommer du, över tid, att vara på den vinnande sidan av slump eller "50-50"-situationer. Det är årtusendets klyscha men vet ni vad det fina med klyschor är? De stämmer. VIK ger inte sig själva chansen att vinna just nu.
De är inte, spelare för spelare, sämre än många lag i ligan. De har en erfaren och slug huvudtränare och de har en rutinerad trupp som har en tydlig struktur där man byggt på storlek och tyngd kryddat med skills. Men de är för tillfället lättare att spela mot än de borde vara, än de behöver vara. Jag tycker att det verkar som att inte alla är beredda att göra allt, varje dag, för att laget ska lyckas. Låter det som höga krav? Nej, det är det inte. Det är professionella ishockeyspelare vi pratar om där de inte minst har ett ansvar gentemot de lagkamrater som gör allt de kan.
Jag upplever det som att spelare just nu kommer undan med beteenden som i min värld är under nivån man bör kräva av varandra. Det är låg fart till båset för byte, det är nonchalans i passningsspel (går under kategorin ansvarstagande), det är svänga undan från närkamper, man tjuvar iväg på offensiven istället för att jobba klart i försvaret, för att ta några grundläggande saker.
Jag håller med tränarna när de säger att många lag har respekt för dem och inte gärna vill springa på VIK i ett slutspel. Absolut, högstanivån är hög men det som oroar mig är bristen på just det som gör att man mer ofta än tvärtom vinner de jämna situationerna. Och det handlar inte om att man blivit nollat på hemmaplan två matcher i rad. De är inte tusen gånger sämre nu än när de höll nollan två hemmamatcher i rad tidigare i vintras.
Mot Tingsryd på onsdagskvällen kunde man en annan dag — med vassare skytte och en mindre bra motståndarmålvakt — vunnit. Jag pratar om en bredare bild som visserligen på vissa av punkterna förstärktes mot Tingsryd.
Det handlar om att skicka signaler och ge sig själva förutsättningarna för att vinna. Först då kommer man – kontinuerligt – att göra just det. Ner i skottlinjen, driv på mål, skym målvakten, ta returen. Det är hög tid nu.