För något eller några år sedan skrev jag att jag lockades av tanken på VIK i division 1. Det handlade då om att få fler heta matcher med inslag av rivalitet för att återuppliva det falnande intresset i stan. IK Oskarshamn hade gått upp i SHL och den enda kvarvarande motståndaren av den karaktären var Vita Hästen, för Tingsrydsmatcherna lyfte aldrig riktigt och lunken mot Almtuna hade förlorat sin glans. Sen kom förra våren då både Nybro och Kalmar tog klivet upp, visserligen samtidigt som Hästen försvann. Och med de småländska kollegornas intåg i Hockeyallsvenskan försvann lockelsen, charmen, med Hockeyettan.
Vi spolar fram till nutid. VIK har åkt ur, både Nybro och Kalmar stod för succésäsonger och är kvar, det hann aldrig bli regelrätta rivalmöten även om embryon fanns där, och IKO har ramlat ur SHL. VIK är helt plötsligt utan både elithockey och en het "söderetta". Vimmerby Hockey spelar just nu kval mot Hockeyallsvenskan och skulle de lyckas knipa den enda platsen uppåt skulle VIK bli helt allena i regionen. Det kan vid en första anblick se ut som ett hårt slag mot hockeyintresset i stan då de naturliga dragplåstren uteblir. Brynäs och Djurgården skulle bli Tranås och Dalen eller Troja och Karlskrona, beroende på i vilken serie VIK hamnar.
Så behöver dock inte bli fallet. Det finns såklart en eller flera uppsidor med det här. Den tydligaste är möjligheten och sannolikheten att VIK vinner fler matcher. Det har visat sig tidigare att publiken gärna ser VIK vinna oavsett nivå eller motstånd. En annan är chansen att bygga profiler. Ett i sammanhanget bra VIK-lag skulle bjuda på mer underhållande hockey med allt vad det innebär i form av målkungar och power play-varianter.
Ytterligare en fördel är att VIK hamnar lite i skuggan, vilket kan vara både skönt och nödvändigt. De har gått en tuff fight ett gäng år och hela tiden behövt maxprestera inför öppen ridå. Fokus har legat kortsiktigt, nästa match, nästa förfallodag, nästa utbetalningsdatum. Skulle man kunna cruisa till allettan kan det skänka ett lugn över klubben, de skulle kunna arbeta med de större frågorna – arenan, ekonomin, juniorverksamheten, organisationen – utan att ha ligaledning, fordringsägare eller myndigheterna i hasorna.
Vägen till att dansa genom en höstserie är alltjämt lång och utmanande, motståndarna lirar inte i jeans i ettan och vid nästa månadsskifte gör VIK bokslut och måste då ha presenterat sina papper på ett för licensnämnden tillfredsställande sätt. Och parallellt med det håller sportchef Öhman på att sätta ihop sitt första division 1-lag. Jag väntar med spänning på att se hur han strukturerar truppen, vilka karaktärsdrag som ska vara bärande, hur det sportsliga teamet ska se ut. Först ska en huvudtränare tillsättas, antar jag. Får Pelle Torstensson nytt förtroende eller väljer Öhman ett "okänt" namn? Senast VIK åkte ur en serie, ettan till tvåan våren 2011, hämtade dåvarande sportchefen Tomas Lind en okänd 32-åring från Örnsköldsvik som ny head coach. Killen hette Mattias Karlin och den rekryteringen var starten på ett magiskt VIK-decennium. Vem får förtroendet att ta den här VIK-skutan ut på dess första seglats?