När presskonferensen var över, en humörmässigt bubblande Jens Gustafsson svarat på den sista frågan och IFK Norrköpings näst sista pass innan premiären var undanstökat lommade vi betongtrapporna ned mot bilen.
Innan vi var framme vände jag mig mot CG och sa: ”Vilket jäkla lag han har nu, Gustafsson".
Responsen uteblev.
Talande tystnad.
IFK Norrköping som redan gjort sitt fränaste och kaxigaste värvningsfönster någonsin passade på att glänsa en gång till i statusen som allsvensk bjässe.
Egzon Binaku, fyra år framåt. Om det nu rådde någon tvekan vad Kamraterna vill med 2019.
En albansk landslagsman som slog under med dunder och brak i Häcken, värvades av Malmö FF för åtta miljoner men inte stod särskilt högt i kurs hos Uwe Rösler.
Sveriges främsta fotbollsmottagning för kompetenta ynglingar på sniskan har både pengarna och drivet att fortsätta kickstarta karriärer.
Välkommen till Östgötaporten.
Binaku, speedigare än Gudmundur Thórarinsson och boll-behagligare än Johannes Vall, är en värvning både för nu och sen.
Konkurrenterna på wingback-platsen sitter både med utgående avtal.
Valls kommer inte förlängas och Thórarinsson (27 i april) ser knappast ett karriärslut i Norrköping.
Simon Thern– tungt skadeavbräck i premiären – efterlyste fem-sex nyförvärv av klass tidigt i vintras.
Han fick mer än vad han hade förväntat sig.
Christoffer Nyman.
Sead Haksabanovic.
Rasmus Lauritsen.
Kevin Àlvarez.
Egzon Binaku.
Vi dunkar även med Isak Bergmann Johannesson och Oliver Stefansson som uppvaktades intensivt av avsevärt större klubbar än IFK på listan.
En mobilisersing som saknar motstycke i IFK Norrköpings historia. Vilket jäkla lag han har nu, Gustafsson.
Inte undra på hans lättsamma framtoning och närhet till skratt.
På söndag blir det betydligt allvarligare – och svårare.
Det har gått fort efter den minnesvärda sista omgången på Hisingen.
En försäsong, träningsläger, matcher och cupduster har avverkats.
Slår vi ut vad Peking åstadkommit och hur de sett ut strålar det inget topplag på planen – men utanför har klubben gjort mer än vad som kändes rimligt i ett försök att plocka upp bollen efter ett bra 2018.
Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson-köpen förra året var en tvärvändning mot den försiktiga, nästan be om ursäkt-tillvaro som tidigare rådde.
Det här, vad klubben presenterat fram till söndagens premiär och sättet de dukat för sig själva på, är en mäktig signal att regerande mästarna AIK och Malmö ska få jobba.