LÄS MER: "Den värsta publik jag mött"
Ishockey är inte så komplicerat som man vill göra det, alla gånger. Mot Hästen hade VIK tappat en energilös Conny Strömberg och fyllt på med en comebackstinn Jörgen Karterud och en debuthungrig Marcus Lindblom. Lägg till en Viktor Östlund som måste bevisa sig varje gång han får chansen så går det ganska lätt att lägga ihop ett plus ett.
Vissa kallar det X-faktorn, en annan slumpen, någon hävdar tur och en fjärde skicklighet. Sanningen ligger nog nånstans i en gråzon.
Dina motståndare ska ta felbeslut, i Hästens fall verkade man tro att man var lite bättre än man i själva verket är. Det tackade VIK för. Ordentligt. Sett över sextio minuter var det här en av VIK:s tre bästa insatser i år. Samtidigt stod Vita Hästen för det sämsta jag sett ett allsvenskt lag prestera den här säsongen.
Vad kan då VIK göra av den här insatsen? Att det är tre jättevälkomna poäng för laget är självklart. Men det finns mer att krama ur den här kvällen. Ska Jonas Fransson vara given mellan stolparna? Jag är inte säker. Har Conny Strömberg en plats i det här laget? Jag är definitivt inte säker. Behövs en back – eller fixar Pierre Gustavsson biffen? Roger Forsberg har ett par tuffa och potentiellt avgörande beslut att fatta de närmsta dagarna.
VIK kan vara tillbaka under strecket redan i kväll – men den här matchen kan vara en katapult in i den tornado som är nio slutomgångar. Jag har, ganska ofta, känt att VIK har på något sätt underkänt sig själva, inte trott på sin kompetens och skicklighet fullt så mycket som man kanske borde under 2017/18. Den här matchen borde i alla fall väcka frågan. Varför skulle ni inte kunna spela så här oftare, VIK?