I Montrose, British Columbia, i västra Kanada, där det med all säkerhet är prärie, bor, enligt Wikipedia, knappt tusen personer.
Från Montrose British Columbia, där det måste vara prärie, kommer bröderna Connor och Kellen Jones. På en blåsig, regnig onsdagskväll i Västervik såg de till att jaga stjärnorna i Timrå hela vägen tillbaka till de ruggigare, södra delarna av stan. Semifinalserien lever.
En Filip Westerlund-skridsko i ansiktet stoppade inte Connor Jones. Centern, som hugger ved när han tar tekningar och åker tills det tar stopp på ett eller annat sätt, slängde på sig ett galler, sydde ihop näsan och bytte tröja. Sen var han redo att ruska om sitt lag och skjuta fram semestern.
För även om det "bara" hade varit 0–3 i matcher om VIK hade förlorat på onsdagskvällen hade det varit kört. Den uppförsbacken hade varit för brant, till och med för det här märkliga rövarband till lag.
Istället gjorde man det som krävdes, man fick gräva djupt i förslagslådan men man hittade ett sätt att vinna på. Det är som alltid en summa av en oändlig rad saker som såg till att det blev så men jag tror att inställningen att bita ihop spelade stor roll.
Connor Jones gjorde det. Viktor Liljegren gjorde det (och visade återigen hur viktig han är för det här laget). Oscar Pettersson gjorde det. Victor Öhman gjorde det också. När han låg nedanför VIK-båset i plågor trodde jag att ett knä hade gått sönder igen. Men nejdå, han dök upp i tredje perioden och var inblandad i just Liljegrens mål och ett par chanser till. Signaler skickades och VIK hittade i sig själva kraft att vända på matchen.
Den andra, lite mer sällskaplige och tama vildhunden från Montrose, British Columbia, där det faktiskt finns prärie, jag har nu kollat upp det, Kellen, tog laget in i matchen resultatmässigt. Med (ännu en) läcker styrning såg han till att kvittera till 1–1, mindre än en minut efter Jonathan Dahléns – ständigt denne Dahlén – ledningsmål. En nyckelsekvens såklart.
Nu lever matchserien. VIK är fortfarande pressade men inte längre i brygga. De rödblå kropparna mår inte bättre nu än för ett dygn sedan – men det gör inte heller Timråspelarnas. De tappade till exempel nyckelbacken Patrick Wiercioch redan i den andra perioden efter att ha slagits blodig av... kollar i anteckningarna...Connor Jones. Vem annars?