Två vägar att vandra, VIK

Foto: Ilkka Ranta

krönika2018-01-31 16:00

Det är inte bara sju-till-fyra-svarvarna som är inne i oxveckorna. Stadens hockeylag testas från varenda tänkbar vinkel just nu.

Det är ekonomiskt stålbad, där de kommande kapitalkraven ligger som ett blöt filt över organisationen. Det är ett hotfullt och taggtrådsinlindat kvalstreck som ska passeras. Det är legoknektstendeser på spelare, en tränare som dribblar med målvakter och formationer. Det är de ofrånkomliga och skoningslösa skadorna.

Att ishockeyvärlden är tuff är ingen nyhet. Säsongerna är långa och påfrestande och många av de som hittat till "hallen" på senare år upplever nu sin första motgång som VIK-supporter, efter klubbens mest framgångsrika period i historien.

Hur i hela världen ska VIK klara det här?

Det finns två vägar att vandra. Roger Forsberg och hans gäng är framme vid ett vägskäl. Till vänster: den enkla. Där är det varmt, där står någon med en trasa, redo att badda febriga VIK-pannor, samtidigt som den säger "såja, såja, ingen fara". Där är det okej att tycka synd om sig själv, att konstatera att "det är en sådan säsong" där "motstuds" och "oturliga skador" satt dem i det prekära läget. En rosafärgad Golgatavandring, om man så vill.

Till höger: tundra. Kargt, rått, grått och tjurigt. Din enda tröst här är din näste och det enda du kan göra är att borra ner naglarna i det förbannade underlaget och ta dig framåt, en snortuff centimeter i taget. Ju längre du kommer, ju mer enande är det. Det skapas en vi-mot-världen-inklusive-domarna-känsla. Om någon ens får ett embryo till ett embryo av en uppgiven tanke står snart två andra rödklädda där, lyfter den sargade mellan sig, bufflar sig framåt.

Skadorna är en del av hockeyn. Det öppnas upp pengar (försäkringskassan tar över Östmans lön efter 14 dagar), det öppnas större uppgifter i laget. Rickard Palmberg har varit skadad stora delar av säsongen för Vita Hästen och i hans frånvaro har förre VIK-terriern Alex Pettersson blivit en tio-måls-spelare. En notering han varit delad etta i VIK på.

Dan Pettersson sa efter hemmaförlusten mot Leksand för en knapp vecka sedan att "många av oss har varit med och blivit hyllade, nu får vi betala tillbaka, det är ingen som viker ner sig". Jag har ingen anledning att misstro Dan.

Jag har hela säsongen hävdat att kompetens finns i laget - det gör jag fortfarande. Däremot börjar det brinna i knutarna och den hockeyallsvenska besten vid namn kvalserien frustar sig allt närmare. Dags att borra ner naglarna och bli desperata.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!