Sällan har jag unnat ett lag poäng så mycket som jag gjorde det på Kopparvallen på lördagen. Att resa sig från en utskåpning mot Åby/Tjureda på onsdagen till att spela som Tjust Bandy gjorde tre dagar senare var starkt.
Tabelltrean Åtvidaberg kom ingenstans i första halvlek. Visst, Tjusts spel höll inte ihop lika mycket i den andra halvleken, men laget kämpade frenetiskt och var ytterst nära att ta en efterlängtad och skön poäng. Idrotten är hård ibland.
Det är ofta tufft att bryta trender, men med det här laget och det spelet som stundtals visas upp borde Tjust Bandy ändå kunna göra det. En nyckel är förstås att de fyra ryssarna presterar.
Alexandr Sanikov är en fröjd att se på isen. Han kan nog vara den bästa spelaren som jag har sett i den röda Tjusttröjan under mina år på VT.
Ivan Ushakov visar också klass, men bara stundtals, och Igor Golovin är svårstoppad på sin vänsterkant. Kan den sistnämnde jobba hem i försvaret ordentligt skulle jag hylla honom lite mer.
Denis In-Fa-Lin är ett litet frågetecken för mig. Jag vet och har sett tidigare att han är en bandyspelare av rang, men han har varit lite osynlig den här säsongen. Den rutinerade 36-åringen gör stor nytta, men behöver kliva fram, kommunicera och ta ännu mer ansvar, speciellt nu när Tobias Dahlqvist försvinner där bakom.