Det var i söndags på dagen bara två år tidigare som VIK åkte upp till Umeå och snodde, rånade, med sig en trepoängare hem. Edvin Olofsson vaktade kassen även då men ungefär där slutar likheterna mellan matcherna. Skyler McKenzie landade på 20 mål den säsongen och gjorde enda målet i den fighten.
Då, 2021, hade VIK alltjämt kvar en viss respekt. Motståndarna fruktade dem inte nödvändigtvis men de visste att det alltid gällde att prestera en bra match för att vinna. VIK gav sig inte, klöste sig kvar i matcher och hade spets nog att straffa en sömnig jätte.
Idag, 2023, tycker jag mig inte se den egenskapen längre. VIK har, för de större lagen, blivit något man nästan viftar bort. Björklöven behövde fem? minuter i fredags, en dryg period i söndags för att städa undan VIK och mysa hem poängen. Jag har sett vissa greppa efter orimliga halmstrån såsom att VIK faktiskt spelade lika med Björklöven i tre av sex perioder, att det "bara" handlar om att man föll igenom några kortare perioder. Jag hoppas att inte spelare och ledare i VIK värderar minuter med 5–0 på tavlan lika högt som en med 0–0, då är man på farligt territorium.
Det blev inga poäng och det ska det heller inte bli, kanske. Att skillnaden är så stor över en säsong är inget uppseendeväckande sett till förutsättningarna. Samtidigt så är varje match sin egen och i en enskild match ska VIK kunna störa ett Björklöven klart mer än man gjorde i helgen.
Oaktat vilket lag som står på andra sidan har VIK sitt eget att jobba med. De behöver akut hitta ett sätt att inte rämna fullständigt så fort man släpper in ett mål, vilket väl går hand i hand med det jag skrev ovan. Det landar på karaktärerna i spelartruppen och ledarskapet. Vilken kravställning har spelarna gentemot varandra? Tycker man att det är okej att fullständigt braka ihop när det går emot? Vad vittnar det om, i så fall? Det enda vi sett av VIK:s lagkapten Anton Svensson i protokollet hittills är söndagens matchstraff. Dessutom är samtliga fyra nordamerikaner fortsatt kvar på noll poäng.
Ja, det är tidigt på säsongen fortsatt och laget har i tre av sina fyra första matcher mött Djurgården och Björklöven. Det ska vi komma ihåg och med det med oss är poängskörden inte oväntad. Hade man stått på två poäng (seger mot Kalmar och nollor i resten) hade jag nog till och med givit dem godkänt hittills.
Resultat och utdelning är en sak – lek med tanken att VIK stridit tappert i helgen men ändå kammat noll, då hade förmodligen många haft en annan känsla kring laget trots samma siffra i poängkolumnen – prestation en annan.
VIK går igenom ett avgörande skede både ekonomiskt och sportsligt och behöver allt stöd de kan få. Många skulle nog säga att vinna matcher är den enklaste vägen till supportrarnas hjärta. Att vara ett älskvärt lag, påstår jag är viktigare. Folk vill se ett lag som gör allt de kan för laget och klubben och som lyckas ibland, misslyckas ibland. Ett lag som försöker helhjärtat men inte räcker till är lättare att ta till sig än det som vi fått se under säsongsinledningen, där många spelare snarare tycks obrydda över att vara en del av ett pågående minihaveri.
På tisdagen möter VIK ett lag i samma liga igen då Östersund kommer på besök. Jag ger VIK goda chanser till poäng, till och med till seger. Men jag vill egentligen bara se att alla bryr sig om hur det går.