"Två och en halv timma jag aldrig får tillbaka". Zapp. TV:n avstängd. Så har det i ärlighetens namn låtit vid några tillfällen i Casa Åhman under senhösten när Västerviks IK har spelat. Det går inte att klaga på hur VIK har tagit sig an matcherna under första delen av säsongen; poängen ska in och det har man lyckats med. Men underhållningsvärdet har inte varit särskilt högt.
Därför kom fredagskvällens rasande rövarhockeyfight mot Björklöven som en filmdragerad kapsel med energi nu när det knappt blir ljust ute, varken bildligt eller bokstavligt talat.
Med skickliga spelare (många hemmaspelare som slog årsbästa?), tjuriga NHL-lån (Oskar Steen mest), Daniel Rahimi (föll enkelt ett par gånger?), domare som lät udda vara jämnt och två skarpa matchcoacher så fick vi en rejäl portion fredagsmys.
VIK tvingades till några ofrivilliga omkastningar i formationerna. Det kan visa sig ha varit ett lyckokast; kedjan med Victor Öhman, Viktor Liljegren och Gerry Fitzgerald verkade trivas tillsammans. Trion är absolut värda en second look.
Noterar att det i VIK:s fanskretsar pågår en del diskussioner nu. Man diskuterar lagets relativa slagstyrka och det känns som att många famlar efter en identitet på VIK anno 20/21. I en ringhörna finns underdogsen, dom som tycker vi i Västervik bara ska vara nöjda över att ha ett lag i näst högsta serien. "Rå på Björklöven med tre gånger så stor spelarbudget? Nej nej! Vad förväntar ni er?"
Det snacket är ju bara att lägga ner. I så fall skulle VIK och ett par lag till spela en egen serie på lika villkor. VIK kan, precis som vilket lag som helst i ligan, slå vilket lag som helst, vilken enskild kväll som helst. Så jämnt är det. Då har man som supporter rätt att förvänta sig ett helhjärtat försök – varje kväll. Man har också rätt att bli besviken när man släpper in ett mål i slutminuten mot Björklöven. Det är supportrarnas uppgift. Att känna och tycka, hylla, såga. De har ingen skyldighet att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att ta saker i beaktning ligger inte i supporterns natur.
På samma sätt har Mattias Karlin rätt att vara nöjd med prestationen och inte alltför nedslagen över att tre poäng blev en. De behövde en bra prestation för att hitta rätt igen och den här kvällen var det så pass bra att det nästan gav en trea. Det kan absolut vara taget i det här läget.
Jag själv nöjer mig med att tacka för showen.