Jag har nämnt det tidigare och du som inte gillar romantiserande och nostalgiska alster kommer nog att bli besviken över att denna krönika inte kommer att handla om rådande läge kring de allsvenska strecken eller VIK:s målvaktssituation.
Den kommer istället att handla om Tjusthallen. En klassisk svensk ishall från 1984. Den fyllde som vissa säkert vet 35 år i dagarna. Jag själv missade ceremonin då jag var i en annan lada (Sparbankshallen i Valdemarsvik. Vi förlorade) och spelade match. Det gör inte så mycket, jag har varit i Tjusthallen otaliga timmar och det känns som att vi känner varandra.
I tider där spontanidrotten har dött ut och barn och ungdomar aktiveras mindre är jag tacksam för att jag fick chansen att få den uppväxten jag fick. Från skolan direkt till ishallen. Hem och ät, tillbaka till ishallen. Helgerna? Ishallen. Jullov? Ishallen. JulAFTON? Ishallen. Var det inte träning eller match själv frågade man och man fick vara med de äldre eller yngre och träna. Hoppades att det skulle saknas folk. Juniormatcherna såg man från Hyllan med en påse S-märken. A-lagsmatcherna var såklart höjdpunkterna och det spelade ingen roll att det under den här tiden oftast var division två.
Med det här kom ett sammanhang, en tillhörighet som präglat mig oerhört och hjälpt till att forma den person jag är idag. Lagmoral, lojalitet, tävlingsinstinkt. All in, på gott och, har jag också insett, på ont. De vänner jag fick genom hockeyn är de som står mig närmast än idag.
Så, Tjusthallen. Tack för allmänhetens åkning på lördagkvällar, för hemmacuper med ombyte i gamla "ettans" omklädningsrum, för stulna cyklar, vurpor på isfläcken vid bommen innan parkeringen, borttappade vantar, kapade klubbor, West Bay Sharks-programbladen under ståplatsläktaren, för när "Kurta" slog på bastun, för Skåre hemma, för tårarna, mikromaten, cykelturerna över Slip-bron sena tisdagskvällar, för tvånudden innan match, för utvecklingen du gjort de senaste åren, för playoff-matcherna mot Boro, mot Troja, för kvalserie-eufori, för kvalserie-vånda, för "Ha-ha-ha, det gjorde jag bra", för "man behind the mask", för "vi gjorde rätt" och inkastade sittdynor. Du kanske skulle må bra av en uppgradering och du må vara en sliten jävla skokartong. Men du är vår skokartong och det finns ingen som du.