Jag är inte avundsjuk på Johan Rothlind, klubbchef i VIK, just nu. Han har ansvaret för att 1) rädda ekonomin. Bara det är ju en heltidstjänst. 2) Agera sportchef i Tomas Linds frånvaro. Sportchef för en klubb som egentligen inte har något konkret att erbjuda och utan erfarenhet. Missförstå mig rätt: jag är inte ute efter att kapa Rothlind eller påvisa att han är fel man för uppdraget, absolut inte. Snarare belysa vilken uppförsbacke som väntar.
VIK har alltså bara målvakten Viktor Östlund kontrakterad över nästa säsong, och jag har svårt att se många ur den befintliga truppen förnya inom den närmsta tiden. Ekonomin gör givetvis sitt i att få spelarna tveksamma, men den sportsliga osäkerheten om serietillhörighet är nog värre för VIK. Lägg därtill att en löjligt låneinfluerat IK Oskarshamn förmodligen ser ett bra läge att nypa tillbaka ett par egna produkter för att inte bara få kompetenta hockeyspelare men också lite credd i stugorna. Dessutom har redan Emil Georgsson aviserat att detta blir hans sista säsong, och jag blir inte förvånad om ytterligare någon veteran gör likadant.
Visst finns det lösningar vid förhandlingarna för VIK, som att ha en klausul som gör att kontraktet bryts om man åker ur, men det vore ett högt spel från klubben, som i kölvattnet av en degradering kan tvingas totalrenovera i slutet på mars. Säkert är att, oavsett serie, kommer VIK ha en billigare trupp nästa säsong. Det är ett jättearbete som stundar; att hitta billiga och tillräckligt kvalitativa spelare kräver ett idogt jobb. Scoutingarbetet blir viktigare än någonsin. Att presentera ett tilltalande helhetspaket för spelare blir svårare, och viktigare, än någonsin. Man får nog jobba med två parallella spår - ett för HockeyAllsvenskan, ett för HockeyEttan. Nu tror jag inte att VIK åker ur (på sportsliga grunder...) men en klubbledning kan inte naivt sitta och blåneka att den risken finns - det tror jag inte heller att man gör.
Slutligen: det tisslas också om att reglera lånemöjligheterna till nästa säsong, vilket känns ruskigt välkommet i min värld. Jag har medvetet hållit mig utanför lånedebatten då det, som alltid, finns två sidor av myntet. Klubbarna ska inte beskyllas för att utnyttja ett existerande system så det enda rätta är ju då att ändra systemet, vilket man ska ha varit rörande överens om vid ett sportchefsmöte tidigare i vintras. Exakt hur det kommer att förändras vet jag inte men spontant är alla lösningar bättre än den nuvarande; både för klubbars identitet, klubbar i lägre serier och inte minst supportrarna.