Egentligen räcker det med att ta en snabb koll på division 6-serien för att förstå fakta. Från början fanns sex lag (Tjust, Hammarsgärde, BOIF, Hjorted/Totebo, Gunnebo IF och Överums IK) från kommunen anmälda till serien med elva lag.
Sedan drog sig Tjust ur med kort varsel och så var de sex lagen nere i fem.
När serien nu har satt sig så är lagen placerade som sist, näst sist, tredje sist, fjärde sist och sjätte sist. Det enda laget som klarar sig med godkänt betyg är Överum.
Resterande lag har i princip bara plockat poäng mot varandra – och förlorat mot alla andra.
Även om lag som Västerviks FF och Edsbruk har gjort det helt okej lite högre upp i seriepyramiden så tycker jag mig skönja en kvalitetssänkning även där.
Så klart är till exempel division 4 inte vad den var för 10-15 år sedan. Det är den inte någonstans.
Men varningsklockorna ringer. Går det dåligt i ena änden blir det liksom oftast en dominoeffekt som i längden påverkar alla lag.
Det största problemet i min bok är samarbetet mellan klubbarna. Nästan överallt ligger något gammalt groll från långt tillbaka i tiden och skaver.
Inför säsongen lät det som vanligt från de flesta håll i vår stora fotbollsgenomgång: "Vi brukar vara 20-25 man på träningen".
Men det är inte sanningen. Jag har själv varit på ett tvåsiffrigt antal träningar i år, med lag allt från fyran till sexan, och skulle väl säga att snittet ligger på drygt tio. I vissa fall inte ens det.
Vi får heller inte glömma nivån vi pratar om. I exempelvis division 6 kanske man får förstå att spelare hoppar över någon träning för kolla på fotbolls-VM med polarna, åka till sommarstugan eller något liknande.
Det kanske inte borde vara så – men det är så.
Låt vara för att det inte går så bra resultatmässigt för sammanslagningen Västervik Damfotboll. Men vid de två träningarna jag närvarat vid har det varit 29 respektive 24 glada tjejer på träningen. Att hälften kom från IFK Västervik och hälften från VFF har liksom aldrig spelat någon roll. Varken för ledarna eller för spelarna. Ett perfekt exempel på ett klockrent samarbete som fler borde ta efter.
Jag säger inte nödvändigtvis att lag som Hjorted/Totebo och Ankarsrum, eller Överum och Hammarsgärde, borde gå samman.
Men det minsta som går att förvänta sig är något slags samarbete eller utbyte. Särskilt när merparten av lagen har problem med spelarbrist och/eller resultat.
Hjorted/Totebo är bara ett av lagen som har tvingats ställa upp med en utespelare i mål under säsongen.
Vad säger inte det.
För enligt mig finns det två stora problem.
Dels att klubbarna är helt stängda mot varandra och i många fall inte ens tillåter en diskussion när någon kommer och frågar om ett lån, eller kanske en provträning för en yngre spelare, när det saknas folk.
Bara i förra veckan satt jag flera timmar i samtal med både tränare och styrelse från två olika klubbar och diskuterade ett liknande ämne vi hade tänkt skriva om i tidningen. Men till slut fick vi lägga den saken på is då klubbarna enades "om att det kunde skada den redan infekterade situationen".
Texten var inte tänkt att bli någon pajkastning, utan bara en öppen diskussion om frågor som ligger och pyr under ytan men aldrig kommer upp.
Fast det visade sig vara för svårt. Igen.
Det andra problemet är självbilden. Förvisso min personliga uppfattning, men vi pratar ändå om Sveriges sjätte och sjunde division.
Då borde stridsyxan kunna läggas ner ganska enkelt.