När Kristianstad gjorde 3–6 med sex-sju minuter kvar gick folk hem från Plivit Arena. Det var målet som slog fast att det här VIK-laget skulle inkassera sin sjunde förlust på de åtta senaste matcherna. Enda gången man fått segerjubla den senaste tiden var mot ett covid-återstartande Västerås – och det med nöd och näppe.
Det är jobbiga tider för det här laget just nu. Självförtroendet är som bortblåst i alla delar av spelet. Inget kuggar i, man måste jobba väldigt hårt för minsta lilla. Truppen innehåller många nya ansikten och det tar tid att acklimatisera sig för både person och spelare, oavsett om du är ny eller om du är den som funderar på hur nyförvärvens intåg påverkar din kortsiktiga framtid. Det som bör oroa är att förutom att de rent tekniska eller taktiska bitarna inte är på plats (än?) så verkar det också brista i arbetsinsatsen på en del spelare.
Osäkerheten syns sannerligen i spelet; man verkar hoppas på slumpen eller individuella prestationer i offensiven – Gudmundsson spolar gärna om i formationerna i jakten på fungerande linor – och i försvarsspelet krävs det ofta en extra koll över axeln, en pucktouch mer än vanligt och mot ett väloljat lag som man ändå får säga att Kristianstad är, tarvar det inte mer för att hamna i problem. Självklarheten som gästernas ledande formationer visade upp finns inte i VIK.
Man vann skotten igen, absolut, men det är inte värt ett skvatt och det är numera i de allra flesta matcherna en intetsägande statistik om man inte bryter ner den innan man drar slutsatser. I just den här matchen hade VIK gott om lägen att göra fler mål men om man stannar och drar slutsatsen där missar man de viktiga frågorna i den diskussionen. Hade de lägena uppstått om matchen varit jämn? Var fanns den desperationen i VIK när det var likaläge eller ett måls underläge? Det är lätt att slänga allt framåt när man inte har något att förlora, boosta skottstatistiken, skapa några lägen som fastnar på näthinnan för att det var det som hände sist i matchen. Men då missar man som sagt målet.
På tal om det, det är kanske dags att lufta unge Carl Lindbom mot Vita Hästen på fredag. Han är förmodligen den i gänget som är minst påverkad av den senaste tidens negativa resultat och att ställa honom skulle ge Edvin Olofsson en chans att vila skallen. Olofsson har kapaciteten att vara en nyckelspelare för det här laget och lika lite som vi ska stirra oss blinda på VIK:s skottstatistik framåt ska vi göra det bakåt. Olofssons siffror är inte bra men osäkerheten och vilsenheten i försvarsspelet är knappast hans fel utan det är snarare så att det är han som blir kastad till vargarna till slut, som en effekt av det. Med det sagt kan han behöva vila en kväll och få en liten omstart.
Skyler McKenzie fanns inte med mot Kristianstad. Det är tunga pjäser som fallit ur VIK-laget under säsongen: Myles Powell, Jens Holmström, Viktor Liljegren. Spelare – och karaktärer – som lämnar stora hål efter sig. Hål de nya spelarna ännu inte varit nära att fylla varken som karaktärer eller spelare. Anledningen till att McKenzie inte var med är oklar fortsatt. VIK-ledningen sa bara att han var "indisponibel" som ju är en väldigt bred term. Är han sjuk? Skadad? Har han gjort en Frank Andersson och dragit till Vegas? Firade han restriktionssläppet med några järn? Är han såld till en annan klubb? Sannolikt det sista, förhoppningsvis har han gjort en Frank.
Med tanke på det jag skrev ovan kanske jag tycker att det är fel av VIK att – om det nu är så – sälja McKenzie. Nej. Det är rätt, förutsatt att man får skäligen betalt. Han har överpresterat i VIK. Visst, 16 mål är bra – bara sju spelare i ligan har gjort fler – men han har dalat den senaste tiden och sett lite loj ut. Samtidigt har han en hög skottprocent som vittnar om att produktionen kommer att avta. Har VIK chansen att få in lite kulor på honom, ta den. Jag kan inte se det här laget vinna en kvartsfinalserie med eller utan McKenzie.
I helgen väntar två tunga fighter för VIK. Hästen borta på fredag, Tingsryd hemma på lördag. Vinst i en av dem och kontraktet är i praktiken klart. Två förluster, däremot, då kan den där åttondelsplatsen som verkade så säker vara i viss fara. Negativt kval? Aldrig. Visst att VIK är svaga just nu men sju-åtta poäng ska de lyckas skrapa ihop på de återstående 13 matcherna. Samtidigt ska lagen underifrån – Södertälje är det enda reella hotet 14 poäng bakom – äta sig ikapp. Det kommer inte att ske.
Till sist: tog Västerviksborna sitt fortsatta ansvar och höll sig hemma trots de lättade restriktionerna? Det var små sällskap, avstånd mellan stolarna och generellt glest i Plivit Arena på frihetsdagen. 616 personer hade tagit sig till hallen. I Jönköping: 3703. I Södertälje, på negativ kvalplats: 5034. Karlskoga: 2015. Umeå: 4161. Till och med Almtuna–Tingsryd, den objektivt kanske minst sexiga matchen i ligan, drog mer folk: 727. Det är fanimej katastrof på så många plan.