Spelarna känner det, vi som tittar på känner det, ännu fler har konstaterat det: äntligen är kulan i luften igen. Våra två bästa lokala fotbollslag på herrsidan har trummat igång sina säsonger och båda har inlett med en förlust. Vad kan man dra för slutsatser av det, om ens några?
Vi börjar med det som ligger färskast i minnet; IFK Västerviks 0–4-smäll hemma mot Gullringen på onsdagskvällen. Det var verkligen inget snack om saken. Gullringen var två och tre nummer för stora för IFK, som dock ska ha heder för att de spelade sitt spel hela vägen till the bitter end. Det kan ge resultat framöver. Gullringen däremot såg läskigt samspelta ut och de kommer ha en stark säsong. IFK behöver fler spelare som bröderna Söderquist, med ett driv och en framåtanda i spelet. Det är på det stora hela svårt att veta var IFK står med tanke på de tunga spelartappen men de är nog inget lag för den övre halvan.
Deras gulsvarta lokalkollegor i VFF gjorde å andra sidan en ganska bra premiär, förutom att man inte satte dit bollen. Hemma mot en annan nykomling måste man ta poäng, helst tre. Och sett till hur matchen artade sig borde man nog faktiskt ha gjort det. Det var lite klassiskt VFF-syndrom som slog till där man spelade fint stundtals men var oskarpa i sista tredjedelen. I VFF fanns det dock gott om tendenser till att man kan vara med och bråka framöver. Det gäller att Sonny Karlsson gör sina mål, främst för att laget ska nå framgång men också för att hans sätt att vara och ta plats annars kan bli påfrestande för medspelarna. Det var under premiären uppenbart att Karlsson har höga krav på sig själv och sina lagkamrater – han skällde och berömde och skällde igen – vilket jag gillar. Men den sortens svansföring måste alltid backas upp av prestationerna och i Karlssons fall mäts prestationerna av mål och assist. I premiären var han ett hot flera gånger men missade sina lägen. Jag tror på Karlsson och att han har kvaliteter i sitt spel syntes tydligt.
Ska du inte skriva något om VIK också, kanske du tänker. Jodå. Men kring stadens hockeystolthet finns inte mycket nytt att rapportera. Truppen börjar bli klar, det är de sista två-tre pusselbitarna som sportchef/assisterande tränare Emil Georgsson går och väntar på. Räkna med att de spelarna som inte är presenterade ännu kommer att vara det om en månad och strax därefter går laget på is i den kollektiva träningen.