Inför den här upplagan av Hockeyallsvenskan manade jag Västerviks IK-fansen till lugn. Det kunde komma en rekyl från fjolårets framgång, en rekyl som inte hade varit överraskande. En rekyl som, hittills, inte kommit. Martin Gudmundsson och Niklas Czarnecki har lett det här laget till en tredjeplats när vi summerar första vändan. Lika många poäng som tvåan Björklöven, fler än Modo och bara ifrånsprungna av dinosaurien HV71.
Jag brukar inta en position av försiktighet, peka på att det alltjämt kvarstår 75% av serien och lyfta fram potentiella mörka moln längre fram på horisonten. Och visst försökte jag göra det den här gången också. "Problemet"? Det finns inte särskilt många sådana. Tittar vi på siffrorna är de tydliga – VIK ligger där de ligger för att de är bra. För att de gjort rätt saker på rätt sätt. Jag ska förklara.
När vi pratar om lagstatistik och tabellplaceringar brukar vi använda oss av några parametrar för att se om en resultatrad är hållbar. Ibland, speciellt om vi pratar om kortare tidsperioder, bärs ett lag av en storspelande målvakt, ett magiskt power play, en överpresterande förstakedja eller något sånt. Det är inte fallet i VIK:s höst.
Skottprocent: VIK har 10,51% utdelning på sina skott – 8 i ligan. Alltså inte överdrivet hög utdelning som kommer att avta.
Räddningsprocent: 90,91% – 3 i ligan. Fortfarande inte överdrivet högt. VIK varken skjuter mest eller blir skjutna på mest, man är runt mitten i båda kategorierna och det finns ingen anledning att oroa sig för att man kommer dala kraftigt här.
Lägger vi ihop siffrorna får vi VIK:s så kallade PDO, som över en säsong brukar dra sig mot 100. Just nu har man alltså 101,4%. Ifjol landade den på 99,74.
Det går inte att anklaga PP-spelet för att dopa siffrorna heller. Man är näst sämst i ligan med 11,11%. Noterbart är att Modo är enda lag som är sämre. Mattias Karlin hade ofta svårt i VIK också att få till ett dödligt PP. I box play är man 11 i ligan med dryga 74%. I "special teams" är det snarare så att VIK kan vänta sig ett uppsving för man är dessutom det lag som fått minst antal PP-chanser. Det kanske ligger något i VIK-fansens "domarna är emot oss"-retorik...
Går vi ner på individnivå ser vi att det inte är en eller två spelare som driver offensiven. Inte en spelare snittar en poäng per match utan VIK:s lycka hittills har varit djupet i och fördelningen av målskyttet. "Mittenblocket" med spelare som Marcus Westfält, Tobias Åhström, William Wiå, Joakim Hagelin, ligger på runt en halv poäng per match. Spetsspelarna Skyler McKenzie och Myles Powell strax över det men där känns det som att det finns mer att hämta ut sett till hur mycket de har skapat, utan att ha exakta siffror.
Slutsatser då? VIK är med i toppen för att stanna, tror jag. Allt pekar på det. Man har kunnat släppa fram en del juniorer till följd av sin fina poängskörd, trots tongivande spelare på skadelistan och inte behövt panikvärva kroppar som tidigare säsonger. Laget är i harmoni och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av dem hittills. Martin Gudmundsson har fått gott genomslag på sina idéer, laget har hittat sätt och bemästrat olika vägar till seger och har gjort hemmaplan till en borg – poäng i samtliga sex matcher hittills varav fyra fullpoängare. Självgodhet och lättja är fienderna nu.