Jag har skrikit efter nyförvärv, förmodligen du också. Att Västerviks IK:s trupp inte hade juice nog, kvalitet nog, såg de allra flesta. Hjälp behövdes och på en tunn marknad (är vi inte trötta på det uttrycket?) verkade man länge, i över en månad, inte få loss något. Sen fick Christoffer Törngren lämna Vålerenga, Martin Gudmundsson slängde fram ett (gissar jag) saftigt kontrakt och Törngren skrev på. Jackpot för VIK, om du frågar mig.
Visst, 1+7 på 17 matcher i norska ligan är inga skrämmande siffror och det är heller ingen notorisk poängmaskin VIK plockat in men sett till behovsprofilen är han perfekt: välmeriterad spelare som kommer in med hög status och professionalism. Det behövs i ett lag som kört fast. Har bevisad kvalitet och kan göra poäng – dessutom lär det bli fler i en större roll med mycket PP-tid. Alltid välkommet. Har en spelstil som laget behöver där hans djupleds- och press-spel kan förlänga anfallen (och samtidigt korta ner tiden i egen zon). Ja, ni är med.
Frälsare vore att ta i – vi ska låta karln debutera och inte minst prestera först – men mina förväntningar på Törngren är höga och förhoppningsvis är han den ammoniaksniff laget behöver för att ta den seger man gång efter annan ser slinka ur sina händer.
Missad chans Karlskoga, spelvändning och 3–1 till VIK. Lyckas man inte vinna en sån kväll – när lyckas man då? Kanske redan mot Östersund på fredagen. Det måste man nästan. För korten att spela börjar ta slut.