Linköpings FC är regerande svenska mästare efter guldet i fjol. Jaså, det visste ni? Problemet: det ser inte ut som om spelarna – och det är ändå rätt många som är kvar – vet om det.
Var är modet och kaxigheten? Attityden och kroppsspråket? Var är ”vi är LFC och vi är bäst”-känslan?
Jag har knappt sett något av det där så här långt.
I stället: tendenser till att negativ energi börjar att spridas och det måste utrotas direkt.
Det är dags att brösta upp er och visa att ni är mästare.
Det finns förmildrande omständigheter. Tuff matchning med Champions league i våras. Bara en dryg halv match för Kosovare Asllani, nyckelspelaren nummer ett. Olyckliga och tunga skador i övrigt. Ny tränare och till vissa delar nytt lag.
Men ändå.
Har du ett lag som vunnit två raka SM-guld ska kraven vara höga.
Ni kan spela mycket bättre. Ni kan springa mycket mer. Ni kan jobba mycket hårdare. Ni kan våga mycket mer.
Just nu är det något som skaver. Jag har extremt svårt tro att spelarna skulle vara dåligt tränade, men det ser så ut. Svaga andra halvlekar med passivt spel, insläppta mål och utan tro. Som om det efter hyfsade starter med hyfsad kontroll inte finns tillräcklig ork att spela som man vill.
LFC har redan hamnat på efterkälken och egentligen är det ganska enkelt. Har du kommit undan med andan i halsen mot nykomlingen Växjö, förlorat mot Vittsjö och med stora bekymmer klarat oavgjort mot Kristianstad – då blir det bara löjligt att prata om sig själv som guldaspirant. Till att börja med handlar om att hitta ett fungerande spel både framåt och bakåt.
Med tanke på vad för spelare han har att tillgå förstår jag att Marcus Walfridson, tränaren, ville ha ett lägre försvarsspel. Inget fel i det. Men då krävs också kraft och spring i benen för att göra något av omställningarna. Annars händer inte mycket konstruktivt åt andra hållet.
Anna Oscarssons onödiga andra varning (den första var helt felaktig) och Marija Banusics bortsparkade boll sa rätt mycket om rådande frustration. Den sistnämnda hamnar illa till när det ser ut som det gör och behöver bli bättre på att själv hitta in i spelet, men samtidigt är det rent av nödvändigt att utnyttja hennes kreativitet.
Det går inte att bromsa sig till toppen och just nu känns det som om LFC fått bromsolja i systemet.