Mycket i idrotten går i trender. Någon trailblazer kommer med något nytt; andra tar efter, putsar, förfinar, tills cykeln börjar om i en annan riktning. Man imiterar någon framgångsrik och applicerar den modellen skalad efter sin verksamhet, helt enkelt. Det kan handla om periodisering i träning, norska fyror, torpedhockey eller passningar snett-inåt-bakåt, i vissa kretsar kallade cutbacks men det vet ni lika väl som jag att det är en anglifiering vi helst undviker på Johannesdalsplan.
Oavsett vad som är på modet för stunden vilar nästan uteslutande all framgångsrik lagidrott på samma fundament, som utgörs av goda vanor, upplyftande beteenden och ett arbetssätt som handlar om att man aldrig kommer i vägen för sig själv. I den yppersta toppen – där är inte VIK, det är inte det jag menar – är marginalerna så små att du inte kommer undan med att lägga tid eller energi på skit.
Men inte heller i Hockeyettan en onsdag i början av oktober kommer du undan med särskilt mycket. Speciellt inte om du möter en motståndare som mer än gärna skickar tillbaks dig till kustremsan tomhänt.
VIK fick en smak på vad en toppfight i den här serien handlar om. Deras svar: man klarade inte av det.
Betyder det att vi ska räkna ut VIK? Nej. Däremot belyser det, tacksamt nog, vad laget behöver. Och inte behöver.
Man behöver inte att en av lagets viktigaste offensiva spelare snackar till sig fyra utvisningsminuter när man försöker kravla sig in i matchen igen.
Man behöver inte överge en målvakt som drabbats av ett olyckligt fall och kostat laget ett mål. Viktor Kokmans säsongsinledning har inte övertygat. Han må vara rutinerad men det är klart att även han, i det utsatta läget där matchen i praktiken dog, hade mått bra av några lagkamraters uppmuntrande klappar och ord. Att han ramlar ur kassen är en sak; hur han och lagkamraterna reagerar på det en annan, större. Måhända att man tog allt sånt i omklädningsrummet i paus kort därefter men ibland handlar det om optics, att visa enighet utåt.
Laget behöver små investeringar i kroppsspråk och beteenden som ska ge avkastning längre fram.
VIK:s poängutdelning hittills är på 50% och spelet har sett sådär ut. Det har med tydlighet framgått att man är ett jagat byte i den här serien, de andra lagen älskar att komma i vägen för VIK. Låt dem försöka, säger jag. De må lyckas. Men VIK behöver inte slå krokben på sig själva.