Publiken...
Nej, jag ska inte gnälla över publiksiffran (820) idag igen, utan bara konstatera att det utifrån förutsättningarna inte var någon överraskande siffra. Dagen innan lön, en onsdag i november. VIK med fem förluster i rad mot Troja som inte vunnit på åtta försök. Svårt att hitta vinkeln som drar folk då, faktiskt.
Edvin Olofsson är mänsklig
Edvin Olofsson är mer human den senaste tiden. Mot Troja släppte han två som absolut inte går att beskriva som tavlor men som samtidigt vittnar om att han hamnat ur "flowet". Vid 0–1 kanske han ska bryta passningen och vid 2–2 ska han nog hitta rätt vinkel. Han må ha ett klart försprång på Henrik Lundberg för tillfället och jag själv ansåg den diskussionen stängd så sent som häromdagen men inget är givet i idrottens värld.
Marginalerna på rätt sida
För att vinna gäller det att ha marginalerna, turen – och de avgörande räddningarna – på rätt sida. Direkt efter VIK:s 1–1 hade Troja ett friläge som Olofsson räddade. 10 sekunder senare låg pucken bakom hans kombattant i bortaburen istället. Ett så kallat sliding doors-moment.
Luke Green är lite av en gåta
Det ser bra ut och mycket är bra – men var är slutprodukten? Ofta blir effekten av hans spel att VIK fastnar i en omställning eller blir kvar i egen zon för länge. Uppsidan hos Green är enorm men för att spela med den sortens marginaler bör han får ut mer offensivt. Risken blir annars att det kostar mer än det smakar.
Långt byte nära att straffa sig
I slutet av första perioden var just Green och Alfred Barklund ute på isen i försvarszonen länge. Alltså länge. Barklund gick på tandköttet och hann knappt hämta andan innan han skickades ut igen av coacherna. Då blev han ifrånåkt av en bortaspelare som sånär satte 2–2. Ett coachansvar, kan jag tycka, att läsa av när spelarna är för trötta. En spelare kommer väldigt sällan säga nej till ett byte.
Beefen i kommentarerna
I vår liverapportering från matchen pågick som vanligt en ganska livlig debatt. En person som kallar sig Bubbe menar att någon annan stulit det alias han påstår sig ha använt i flera år. Det utvecklades en liten "beef" mellan dessa. Träd fram, original-Bubbe!
Georgsson signalerade för att ringa
VIK:s sportchef Emil Georgsson stod i den andra perioden bakom Trojas mål, i hörnet vid ismaskinen. Efter ett VIK-läge gestikulerade han till hemmabåset att man borde ringa för att se om pucken var inne. Georgsson fick gehör, domarna kollade på det men kunde konstatera att pucken aldrig var i mål.
Det tar lite för lång tid...
Det känns som att VIK-spelarna funderar lite för mycket nu. Saker tar lite för lång tid. Spelare som Green, Josh Wilkins, Bode Wilde och fler därtill tar ofta rätt beslut – men för sent. Passningen kommer lite galet och anfallet stannar upp.
Fröland är bra!
Roligt att se Dennis Fröland spela hockey igen. En skicklig spelare som fått en fin karriär efter sin säsong i VIK för närmare ett årtionde sedan. Han har utvecklats till en back som absolut förtjänar att nämnas i diskussionen bland ligans främsta offensiva backar.
Johannesen är ännu bättre!
På tal om slutprodukt. VIK har NHL-draftade Green och Wilde men den mest produktive backen är Johannes Johannesen från oljestaden Stavanger i Norge. Två nya, fina framspelningar på onsdagskvällen.