LÄS MER: Junioren fick ta emot enormt jubel
Västervik–Lejonen. Heat fem. Utan pardon gick Anton Karlsson långt ut i banan – en vanligt junior hade gått för långt – och rundade fjolårets JVM-vinnare Maksym Drabik, en förare som anses vara ett stort polskt speedwaylöfte.
Detta alltså från en 17-åring från Gamleby. Det är vansinnigt stort.
I en sport som speedway, där svenskar är lika ovanliga som vänliga fiskmåsar, gäller det att vårda varje lovande förare som kommer upp. Att det då i Antons fall dessutom rör sig om en egen produkt som kör med ett mod och beslutsamhet som gör att han med lätthet kan kategoriseras som en av de största svenska talangerna, gör det såklart extra kittlande.
Hans pappa vann JSM och körde i elitserien – som var helt annan då. Jag ska inte med säkerhet slå fast när en svensk 17-åring vann ett heat i Elitserien senast men det är högst ovanligt. Att vara ordinarie i Elitserien är mäktigt bara det.
Magnus Karlsson är en beige förare – det roligaste med honom var att han använde ordet "göörskoj" (ja, med två ö) när han presenterades som Västerviksförare. Och inte heller Daniel Henderson har imponerat hittills. Jag tror att Morgan Andersson känner detsamma och nu borde Anton Karlssons plats i Västerviks sjua vara lika gjuten som S-märken i löspåsen. Och börjar vi kika på nästa år borde han vara en av de första som får nytt kontrakt.
Speedway är ofta opersonlig, depåerna är tömda i princip tio minuter efter sista heatet – och att då få vara med och beskåda den resa Anton Karlsson gett sig ut på är ett privilegium. Var det slutar? Ingen kan veta nu, och det spelar heller ingen roll i dagsläget. Jag hoppas bara han fortsätter köra med samma hänförande och orädda stil och riva ner ytterligare applåder från Ljungheden-publiken. Anton Karlsson är i min värld hur cool som helst.