Joakim Englund, Dan Pettersson, Andreas Frisk och Alexander Lindqvist Hansen. VIK:s fyra senaste kaptener har alla varit av klassiskt svenskt snitt: pålitliga lagpappor. Du kanske minns ifjol när jag – i början på juni – basunerade ut att VIK borde brodera ett "C" på nye kandensiske stjärnan Gabriel Desjardins bröst. Nordamerikansk style, med affischnamnet som uttalad ledare. Ett koncept jag alltjämt tror på även om förhållandet Desjardins och VIK inte blev varken långvarigt eller fruktbart, vilket ledde till att den krönikan åldrades surt.
Nu väntar alltså en ny säsong och en ny härförare ska tillsättas. När jag bläddrar i VIK-truppen finns det egentligen ingen som checkar av särskilt många parametrar. Darren Nowick är nog den jag håller främst men han ansluter först i september, om det nu spelar så stor roll. Rob Bordson har meriterna och har dessutom burit bokstäver i proffsligorna på andra sidan Atlanten. Av de "hemvävda" – det är typ bara Victor Öhman och Erik Gustafsson kvar – känns ingen klockren. Jag tror ingen av dem vill. Emil Alba och Niklas Folin bör kanske också nämnas i diskussionen. Historiken i Mattias Karlin lag talar för att det blir en etablerad spelare och jag blir inte överraskad om ledarna tar försäsongen på sig att komma fram till ett beslut. Olika spelare kan få testa på uppdraget under träningsmatcherna och därmed får valet på något sätt utkristallisera sig självt.
Hade jag behövt ta ett beslut här och nu hade jag kört på Darren Nowick. För statusen i rummet, för statusen hos fansen, för statusen hos ledningen. Framför allt för hans arbete ute på banan och hans värde för det här laget. Assisterande på Öhman och Gustafsson.