Vi är i november och det är nånstans här de berömda agnarna skiljs från det lite mindre berömda vetet. Det eventuella missnöjet som pyrt sedan seriestart har slutligen nått en punkt där det måste hanteras, förlustsviter måste brytas, istid måste fås och som en konsekvens av allt detta händer det grejer på flera ställen. Just ja: topplagen (dom med pengar) kan till och med kosta på sig att handplocka spelare och spelartyper de saknar för att rycka ännu mer. Det är just det Björklöven, eller ja Per Kenttä, gör nu. Behövs egentligen Fredric Weigel i Björklöven? Nej, de klarar sig utan honom. Men: de har råd och han gör ju deras lag bättre. Ligan borde jubla då det är en färgklick som återvänder till svensk hockey efter ett tämligen misslyckat försök i Finland. Överraskande, faktiskt, att han inte fick till det bättre i Jukurit.

Björklöven ska också plocka in en ung back i Gustav Bouramman. Uppgifter som jag dock inte fått bekräftade säger mig att Löven dessförinnan presenterade ett bud till VIK gällande Kim Johansson, som klubben nekade. Det är som sagt obekräftade uppgifter men sällan rök utan någon slags eld, ju.

Ifjol började VIK släppa spelare någon månad senare. Trevor Mingoia lånades ut den 16:e december och återvände aldrig. Känslan är att VIK, som behöver pengar för att klara elitlicensen, inte är främmande för att släppa spelare den här säsongen. Men mycket ska klaffa. VIK ska vara på så pass säker mark att man har råd, sportsligt, att försämras en aning. Det skulle skicka konstiga signaler till kvarvarande spelare annars. Dessutom ska spelaren vara tillräckligt bra för att dra till sig intresse ovanifrån och köpande klubb ska lägga ett bud som matchar VIK:s värdering. Den minst oroande faktorn är att spelaren också ska vilja ta klivet och flytta. En bättre liga, större klubb och fetare lönekuvert brukar radera dubier relativt kvickt.

Vad kan hända i VIK, då? Ja, kanske att någon tar klivet uppåt framåt jul. Alexis Binner? Kim Johansson? Peter Krieger? Vi får se. Annars är det den numera ganska utdragna historien med Jake Randolph som väntar på sin upplösning. Kanske känner Adam Vay att han har chans till fler matcher någon annanstans? Det är en spännande tid som väntar och trupperna är, som det så fint heter, levande dokument.

För egen del var det ganska välkommet med uppehåll även om jag tror spelarna gärna hade gnuggat på med matcher.