I fredags var det ord som "små" "rädda" och "fega" som präglade eftersnacket. VIK lät sig tryckas ner och köras över att ett fysiskt och tekniskt överlägset AIK. Därför var det intressant att se om, och i så fall vilken, reaktionen från rödblått skulle bli. Det behöver vi inte fundera på längre. VIK kom ut från sin allra bästa sida och under långa stunder körde över AIK.
Man vann i stort sett alla tekningar och närkamper. Spelade sig ur trängda lägen, tog den jobbiga men nödvändiga raka vägen mot mål och då blev det AIK som såg små och ängsliga ut. Imponerande.
Laget hade helt enkelt gjort läxan. Tar man för god tid på sig mot ett aggressivt AIK får man en tryckare och blir fast. Då blir benen trötta och kvällen lång. Spelar man med högre tempo är det AIK som går bort sig. Samma sak gällde i det nykomponerade PP-spelet där man också fick effekt. Den här kvällen var det VIK som stod för bryskheten och initiativen. Både 3–1 och 4–1 var frukten av långa anfall där AIK-spelarna ropade efter syrgas. Det spel VIK visade upp i mittperioden är det bästa jag sett dem göra på bra länge. Någonsin? Fan vet.
Bode Wilde visade fina kvaliteter i debuten. Ibland blev han kvar på isen lite länge och då kom det något felbeslut, sen kan man hävda att han var lite pucktittande vid AIK:s 1–1-kvittering, men på det stora hela en klart godkänd insats. Jag gillar hans sätt att se sig omkring, orientera sig, innan han plockar upp pucken. Han är väldigt medveten om sin omgivning hela tiden där ute. I honom och Johannes Johannesen har VIK fått ett ledande backpar som kan och ska starta vid de flesta offensiva tekningar. Johannesen kunde släppa loss och bidra offensivt på ett sätt jag inte sett lika frekvent tidigare.
VIK fortsätter att visa upp ett starkt hemmaspel och har radat upp treor i Plivit här inledningsvis. Att AIK kröp närmare via två PP-mål i tredje perioden lägger jag ingen större vikt vid den här gången. Bortaspelet har däremot varit svajigt men att man har kompetensen vet vi. Kan de skruva på det mentala utanför hemmaborgen kan laget se ljust på framtiden. Närmast en lördagkväll i Nobelhallen (BIK:s första hemmamatch för säsongen), då lär det vara livat. Perfekt chans för VIK att ta på sig stor kille-byxorna och bryta bortatrenden.
Små spaningar:
Wildes små "hisspass". Små, korta, rappa pass som lyfter en decimeter från isen. Finns få saker en hockeynörd uppskattar mer. Lägg till hans till synes nonchalanta åkstil så är han närapå estetiskt perfekt. Han borde haft en assist men Josh Wilkins lyckades missa returen.
Powells första mål i Hockeyallsvenskan. Ingen nyhet att det är viktigt att de som är värvade för att leverera mål och poäng också får utdelning. Hade ett gäng assist innan men kan nu lägga nollan i målkolumnen bakom sig.
Supinski växlar upp. Det saknas fortfarande lite i slutprodukten men han är mer involverad och tar sig till heta områden. Har också en underskattad förmåga att ådra motståndarna utvisningar.
Bra match av Martin Fransson. Var uppsatt som sjundeback men det tog inte många byten innan han hade förpassat Hugo Gabrielson till bänken. Hans skott är ett vapen offensivt och han visade upp en fin split vision vid framspelningen till 2–1.
Joakim Hagelin i en roll som "bumper" mitt i slottet är grym som avlastningsspelare och han kunde små-vägga smarta pass som skapade tid. Tid som genererade mål i form av Jens Holmströms styrning till 1–0. Ja, jag cashar in den spaningen en andra gång.
Erik Gustafsson noterade en +4 i plus/minus-statistiken. Inget vi ska hoppa jämfota över nödvändigtvis men absolut värt att notera.