Två nya mål häromnatten och den ryske målmaskinen Alexander Ovechkin har skickat in 15 mål på sina 18 första matcher för säsongen. Bra siffror men inget vi inte sett förut. Grejen är att Alexander Ovechkin inte borde kunna göra mål i den här takten hösten 2024.
Jag minns när han stormade in i ligan. Det var för 19 år sedan, säsongen 2005/06 och en efterlängtad ny era av NHL skulle ta vid efter lockouten. Den så kallade döda-puck-eran med lågt målsnitt och spelförstörande moment en masse skulle ersättas av en hockey där offensiv och skicklighet skulle premieras. Samtidigt klev två nya affischnamn in; Alexander Ovechkin och Sidney Crosby.
Hösten 2005 var jag 13 år och där nånstans var nog mitt hockeyintresse som störst. Jag var högst mottaglig för allt runt denna banbrytande duo. Crosby var närapå komplett på ett sätt som revolutionerade ligan medan Ovechkin stod för något helt annat. Hans explosivitet, oberäknelighet, fysiska spel och hunger att göra mål charmade mig och miljontals andra. Att de båda hamnade i rivaliserande lag (Ovechkin i Washington Capitals och Crosby i Pittsburgh Penguins) som under de kommande årtiondena stött på varandra i rafflande slutspelsserier medan de båda blivit sina klubbar trogna har spätt på en myt som nu snarare är att beteckna som en legend.
Jag har hunnit bli 32 men kan fortfarande, likt 2005, gå in på YouTube för att kolla på highlights från Ovechkin. Njuta av hans klassiska mål mot Phoenix eller bara luta mig tillbaka och se honom klappa in direktskott. Sidney Crosby har blivit 37 och Alexander Ovechkin 39. Jag står alltjämt kvar på noll NHL-mål. Crosby har varit ifrågasatt under hösten men han slog sig nyligen in i en tio spelare stor skara som nått 1600 poäng i NHL och anses fortfarande vara bland de tio bästa då hans förmåga att anpassa sig till omständigheterna och detaljfokus hållit honom i jämna steg med utvecklingen. Ovechkin har 25 poäng kvar till 1600 men har siktet inställt på något annat. Större, om man så vill.
Sedan det gick att matematiskt och med några stänk realism kalkylera hur många år det skulle ta för Ovechkin att passera Wayne Gretzkys 894 NHL-mål har hela narrativet runt honom kretsat kring rekordet. Stanley Cup vann han 2018 så hetsen att vinna för att inte betecknas som "en av de stora utan en titel" finns inte. Det finns bara rekordet. Och hungern att nå dit.
Den era som började med duons inträde i ligan har tagit slut och ersatts av en annan. En som sällan ger utrymme för slarv. Cigaretterna, Big Mac:en och ölen på flygplanet är så gott som utrotade och ersatta av uppblåsbara återhämtningsbyxor, genomsunt leverne och kallbad. NHL är atleternas liga. Fart, mer fart och förmågan att orka spela på topp av din förmåga varje kväll är det som gäller. Det är få ner puckar på djupet, få igång fyra kedjor och försöka vinna ishockeymatcher. Jag har inte nödvändigtvis något emot det; vi får se helt otroliga saker i full speed från fysfenomen som Nathan McKinnon och Connor McDavid varje vecka. Men det är också förbannat beigt. Jag insåg redan 2005 att det runt Ovechkin fanns något mer, det var sannolikt därför han tilltalade mig mer än den mer tillrättalagde Crosby. Det fanns en X-faktor, som det ofta gör runt ryska superstjärnor.
När Capitals, med Ovechkin som MVP i slutspelet, vann Stanley Cup 2018 fick vi efteråt se bilder på en festande Ovechkin. Han simmade i fontäner med fansen, åkte taxi med pokalen, sov med den, gick på en bender som aldrig verkade ta slut.
Optimala förutsättningar för att ett par månader senare ta sig an ännu en NHL-säsong? Förmodligen inte. Ovechkins svar: hans åttonde säsong med 50 mål eller fler, en milstolpe han nått ytterligare en gång därefter. Som kontrast har bara en svensk, Håkan Loob, gjort 50 mål. En gång. Nånsin.
Till skillnad mot Crosby har Ovechkin heller inte anpassat sitt spel eller livsstil genom åren. Han är fortsatt sig själv; äter samma måltid innan matchen, har Pepsi i vattenflaskan och dricker Dr Pepper i pauserna. Det är nog det som är lockelsen med Ovechkin idag. Jakten på rekordet och det faktum att det inte borde gå. Han blir 40 om tio månader, har vunnit allt, spelat närmare 20 säsonger med en spelstil som kostar på och han har ett spel som, när man ritar upp det på taktiktavlan, är förutsägbart. Alla vet att han kommer att skjuta från tekningscirkeln, ändå kan ingen förhindra honom från att dundra in puck efter puck.
Vad är då svaret på gåtan? Jag har inget, och är egentligen inte särskilt intresserad av ett. Kanske är det så enkelt att Ovechkin hör till de extremt få som är så talangfulla och begåvade att de klarar av att göra sånt som inte borde gå. I den här takten når han 68 mål den här säsongen, vilket såklart är orealistiskt. Det räcker att göra 27 till och landa på 42 för att passera Gretzky. Jag hoppas han når dit. Mest för att det inte borde gå och för att han gör det på sitt sätt. 2005 sa jag säkert på skoj att det här är den bästa målskytten nånsin. 20 år senare ser jag ut att ha mer rätt än jag förstod då.
Fotnot:
Ovechkin skadade sig i sin senaste match och ser ut att missa ett par veckors spel.