Klart Falk är orolig...
Det var en väntad retorik från Nichlas Falk efteråt. Han vet att grabbarna i laget redan är nedtryckta i skorna och att inte mycket skulle vinnas på att skälla ut dem ytterligare i pressen. Så han tog på sig förlusten, menade att han misslyckats i förberedelserna. Jag köper resonemanget ur hans perspektiv men jag tror inte han lurar någon och att det låter annorlunda internt. Förberedda eller ej, det är stor skillnad på 5–1 och 9–1 och det ansvaret vilar på spelarna. Några mål hit eller dit kan avgöra vilken sida av kvalstrecket man hamnar på till slut så klart det spelar roll.
...men VIK:s mentala juice var slut.
Min teori kring det här – den är inte banbrytande, jag vet – är att VIK:s mentala krafter var slut. Man måste ligga nära eller på sin topp för att få med sig poäng och AIK-matchen blev ett bakslag efter tre matcher som sugit mycket energi. De bättre lagen drabbas också av dessa bottennapp men grundkvaliteten är högre där och dalarna således inte lika djupa.
Ett bakslag men inte tillbaks på noll
Nu gäller det för VIK att ha kort minne. Eller snarare selektivt minne. När man kommer till fredagens hemmamatch mot Tingryd bör de plocka fram minnesbilderna från föregående fredag och inte låtsas om onsdagens match alls. Jag tror nämligen att AIK-matchen var just ett bakslag, en tillfällig avvikelse från en i övrigt positiv trend, och inte en återgång till ruta ett.
Gynges glädje
När Richard Gynge satte sitt fjärde för kvällen – målet betydde 8–1! – så jublade han som om han avgjort en utslagsmatch. Det kan sticka i ögonen hos folk och verka själviskt men jag älskar det. Gynge har hunnit bli 36 år, vunnit SM-guld och skytteligan i det som då hette Elitserien men att göra mål är lika kul en regnig novemberonsdag mot Västervik. Och han har ju inte fel; att göra mål i hockey är närapå oslagbart.
Dopade publiksiffror
Officiellt var 3112 åskådare på Hovet igår. Den egentliga siffran förmodligen runt 1000. Jag vet inte varför en del lag håller på med eländet att annonsera sålda biljetter snarare än folk på plats och bryr mig i ärlighetens namn inte svinmycket, mer att det ser lite märkligt ut när man klart kan se att siffran är dopad.
Noterat:
Olofssons räddningsprocent stannade på 16,6. Brr. Han ska inte ha mer skuld än nån annan, dock.
Maione i AIK är en fantastisk spelare.
Krämers debut: motig.
Emil Wahlberg: klass.