Foto: Jonathan Åhman
Med en målvakt som gör omöjliga räddningar varje kväll, en fjärdekedja som inte bara grisar utan gör skillnad i protokollet, ett kanadensiskt tvillingpar från präriren som jagar tröttkörda backar från sarghörn till sarghörn och dessutom en matchboll. Västerviks IK har krattat väl för sig själva och precis allt talar för att man knyter ihop säcken på måndag.
VIK har fått kvartsfinalserien mot Södertälje precis dit man vill. Match ett var en missräkning, en match man på något sätt behövde för att kunna peka på vad man inte kan göra. Match två och, framför allt, match tre, har varit demonstrationer. VIK har kört slut på SSK och verkligen utnyttjat sina styrkor; fysiken, farten, det tighta spelet. Samtidigt har de här jokrarna som Oskar Pettersson, slutspelsbuffeln Zach Budish och målvaktsfantomen Daniel Marmenlind gjort skillnad. Lägg till att spelare som Alexander Anderberg, Ludvig Jardeskog och Alfred Barklund spelar sin bästa hockey för säsongen och – viktigast av allt – är bättre än sina motsvarigheter i SSK så förstår ni varför jag tror som jag gör.
Men en slutspelsserie är nyckfull och matcherna och lagen är så pass jämna att det trots allt det jag just listade inte garanterat att VIK vinner på måndag. Vinner istället Södertälje så är det dom som har momentum med sig in i den avgörande matchen på hemmaplan. Den gamla klyschan "en match i taget" går sannerligen att applicera här.
Till sist, några halvkorta spaningar från match 3:
Alla dessa videogranskningar
Håller hockeyn på att gå i fotbollens VAR-fälla? Domarna i den här matchen ska ha beröm för att de lät spelarna göra upp där ute utan att visa ut dem för minsta förseelse. Men! Alla de här videogranskningarna? Och den tid de tar? Jag har inget bra förslag på hur man ska göra istället men såhär får det inte gå till. Produkten, som det kallas i konsumtionssamhället, devalveras av avbrotten.
Ett gammalt Minnesota-ordspråk
"Ge Zach Budish ett öppet mål och han må missa, ge honom två så smäller det. Ge honom tre och du är körd". Ett gammalt ordspråk från slätterna i Minnesota, förmodligen. Han brände ett öppet i power play men rakade, med en minut kvav av den andra perioden, in ledningsmålet för VIK. Hela den kedjan tog ett kliv framåt i match tre.
Syrgas till von Sivers
I den andra perioden fastnade Oscar von Sivers, SSK-kaptenen, på isen i vad som kändes som en halv period. Det var med säkerhet längre än mitt första förhållande. Hur det slutade för honom? I utvisningsbåset. SSK-backarna har det jättetufft med VIK:s aggressiva press-spel.
.
Power play – kasst uppspel, bra i zonen
Det kanske är dags att bara låta Ryan Gropp ta pucken bakom eget mål och åka in med den i anfallszonen i power play framöver? Med fem så skickliga spelare som de som utgör VIK:s första PP-enhet ska det inte behöva bli farligt hemåt med en spelare mer för att man krånglar till det i uppspelsfasen, speciellt inte då det varit så ett bra tag. Däremot var man riktigt starka inne i zonen och skapade 2-3 högklassiga lägen.
SSK ser tröttkörda ut
Nu, efter tre matcher, börjar VIK:s fysiska övertag ta ut sin rätt. SSK-spelarna ser trötta ut och för andra matchen i rad orkade man inte få till stånd någon forcering. Jag förstår dem, att hämta pucken i hörnet och veta att du får en Jones-handske i ansiktet eller en Gabor-axel i bröstet kan inte vara särskilt kul efter några gånger.