När jag tyckt VIK sett bra ut och varit påväg upp: ny storförlust. När jag anat ytterligare djup i svackan: tre raka vinster. Jag väljer att vara snäll mot min egna analytiska förmåga i det här läget och konstaterar istället att det inte är lönt: kugghjulen snurrar för snabbt, för mycket händer i och runt VIK och dess motståndare för att det ens från pressplats går att ligga ett halvt steg före. Det är bara att ta en match i taget, nollställa, ladda om och sen gnugga igen.
För vem kunde ens i den klaraste av spåkula se ett VIK med usel form, flera tongivande spelare borta gå ut och göra fem fryntliga noll på serieledarna — maskinen! — från Umeå?
VIK utan en visserligen underpresterande men ändå tilltänkt förstacenter i Marinaccio, utan sin mönsterbrytare Ciernik och sin förstakeeper Olofsson. Med tre raka förluster och fjärde matchen på sju dagar. Mot ett väloljat, stjärnfyllt, satsande Björklöven som inte gått av en bortais utan poäng den här säsongen. Spiktvåa.
Men logik och sånt verkar inte värderas särskilt högt i VIK:s omklädningsrum. På gott och ont. Den här gången träffade man rätt, fick utdelning på sina chanser och hade en fenomenal målvakt. Hockey kanske inte är mer komplicerat än så.
Det vi vet är att vi inte har en aning om hur nästa VIK-match kommer arta sig. Jag tänker inte ens ge mig på en gissning. "Det går inte att hålla på", som Lasse Granqvist gastade.
Noterat
Edvin Olofsson saknades och uppgavs vara sjuk. Kan det måhända vara han som väljer att söka sig vidare efter värvningen av Cody Porter? Vi ska inte gå händelserna i förväg men om man vill vara konspiratorisk kan man lägga ihop ett plus ett. Även om jag väljer att inte ta på mig den hatten den här gången.
De kortsiktiga låneavtalen med Måns Krämer och Oskar Lindgren har nu löpt ut. Jag tror inte någon av dem kommer tillbaka den här säsongen men tror och tycker att VIK ska göra ett rejält försök med Lindgren. Han skulle göra backsidan bättre.
Publiken i ACT-Hallen fullkomligt älskade när Myles Powell – Miljon-Myles – misslyckades med något. Jubel vid felpassningar och "Bra Powell!" vid missat skott. Jag är ju för en långsint och enögd publik men kan inte se att publiken bör ha något emot Powell, förutom att han spelat bra mot VIK tidigare.
Att VIK vann sista matchen innan ett uppehåll ska fasen inte underskattas. Poängen är viktiga för tabellen, ja, men också för den så kallade atmosfären i omklädningsrummet.