Det var ett gäng år sedan jag orkade vara såhär investerad i slutspelen i NHL, Hockeyallsvenskan och SHL. Familjeåtaganden (aka barn), en slags mättnad efter en intensiv jobb-säsong och ett dalande intresse (till följd av minskad tid att hänga med) har gjort att jag hellre slagit på en mindre fokuskrävande fotbollsallsvensk match än SHL. Så hur det här slutspelet – som jag anser varit väldigt underhållande trots en del resultatmässigt ensidiga serier – står sig gentemot de föregående vet jag inte. Den här våren bjöd vardagen på större möjligheter att hänga med än tidigare och eftersom jag alltjämt befinner mig i vad jag benämner som ett hockey-skov, gav jag det en rejäl chans. Och det är jag glad för.
Parallellt med VIK:s kval hade jag tid att omfamna såväl kvartsfinalerna Södertälje–BIK som AIK–Mora samt att jag, något nedskalat, följde SHL:s kvartsfinaler, främst Färjestad–Rögle. Därefter Rögle–Växjö, Frölunda–Skellefteå och Dif–Mora. Då har jag inte ens nämnt de allra hetaste matcherna den här våren: playout-serien mellan IK Oskarshamn och HV71.
En närapå fulländad sjumatchersserie (lite för ensidig match 7 för toppbetyg) där den geografiska närheten till och mellan klubbarna, historiken och lillebror mot storebror-känslan gav en underbar cocktail. För lagen i Hockeyallsvenskan var det bra att IKO föll ur, det bäddar för en jämnare topp nästa säsong, speciellt då Brynäs ser ut att hålla hela vägen. Vilket kan te sig lätt med tanke på vilket lag de kan mönstra men säsongen är lång, jobbet ska göras varje dag och Hockeyallsvenskan är erkänt tuff, plus att du ska ta dig igenom tre slutspelsrundor. När det här skrivs har de 1–0 i matcher i finalen mot Djurgården och jag har svårt att se Brynäs förlora fyra av de sex kommande matcherna.
I SHL blir det såklart spännande att se om succélaget Rögle, denna juggernaut till hockeylag med en dansant Michael Kapla på blålinjen, kunnat konservera sitt momentum till finalspelet mot Skellefteå, som i sin tur bjöd på en semifinalserie mot Frölunda med häftiga storylines som tränarkampen Ohlsson/Rönnberg och Andreas Johnson mot sin tidigare klubb, för att nämna två. Under grundserien hinner jag inte mycket annat än att följa VIK:s förehavanden och på sin höjd några allsvenska fighter så som entusiast har det varit härligt att kunna följa dramatiken från soffan. NHL ser jag nästan uteslutande highlights ifrån utvalda matcher för att följa en handfull favoritspelare.
För min del handlar det inte alltid om att se "bäst" hockey utan snarare försöka förstå vad klubb X vill göra. Med vilken struktur har de byggt sitt lag och varför? Hur ser ledarskapet och kommunikationen ut i framgång och motgång? Var är de i sin så kallade process? Jag lät mer som Leif Boork än jag ville i det stycket men ni fattar. Sen uppskattar jag givetvis hockeyn, dramatiken, de snygga målen och – min favoritglosa i sportlexikonet – paraderna. Idag kan man genom uttömmande TV-sändningar, poddar och tidningar bestämma själv hur initierad man vill vara och jag har i olika matchserier lagt mig i båda ändarna av spektrat.
Lite VIK också. Pelle Torstensson kvar i staben. Det köper jag, speciellt då inriktningen verkar vara mer åt utvecklingshållet, där tror jag Pelle kan göra nytta. Men jag förstår inte otydligheten i kommunikationen. Vilken roll ska Pelle ha, en av två huvudtränare eller assisterande tränare? Sen följer den här rekryteringen samma mönster som förra året, när den som var huvudtränare vid degraderingen ändå får nytt förtroende. Det blir inte den här skarpa riktningsförändringen på ledarsidan men då det verkar bli ett helt nytt lag kommer arket ändå vara blankt.
Avslutningsvis tänkte jag dels tippa hur det går i de ligor jag följer, lista några av mina favoriter under våren samt slänga ett öka på silly season som tagit fart.
Tips
SM-guld: Rögle. De besegrar Skellefteå med 4–2 i matcher. Adrenalin mot stabilitet där jag tror Rögles nyfunna självförtroende väger tyngst.
Hockeyallsvenskan: Brynäs går upp efter 4–1 i matcher mot Djurgården. Juicen är slut hos Dif och Brynäs är för bra.
Stanley Cup: Carolina vinner med 4–2 i matcher mot Nashville. Jättesvårt att tippa NHL men Carolina är välkomponerat och profilstarkt lag som stuckit ut i öst medan Nashville prickat formen i rättan tid.
Favoriter
Chris Abbott. Glädjen han visade på läktaren i Catena Arena var magisk att se. Sparkad i vintras, under semifinalen stod han i Rögletröja och jublade när laget säkrade finalplatsen. Stort!
Elias Salomonsson. Dynamisk Skellefteå-back med högt hockey-IQ. Ständig attacklusta. Den grabben kommer gå långt.
Linus Ölund. En jordnära lagkamrat som alltid tar stort ansvar. Slår mig som prestigelös vilket behövs i ett stjärnspäckat lag. En välrundad spelare.
Almen Bibic. TV4:s stjärnskott som är både underhållande, saklig och utbildande. En stjärna. Tillsammans med Staffan Kronwall och Niklas Wikegård den expert jag uppskattar mest.
Sämst
Trött och gammal spaning men språkbruket, tonen och oviljan att ta in flera perspektiv är alltid som tydligast på sociala medier under slutspelen. Jag har lärt mig att inte fastna i de där trådarna men många lägger helt ofattbara mängder energi på saker som inte leder någonstans.
Sillybomben
Oscar Engsund till HV71 från IK Oskarshamn.
Såklart en känslig övergång av den anledningen att HV spelade ner IKO och att Engsund inför säsongen skrev på för sex år med moderklubben och mottogs med stora hyllningar men nu lämnar efter degraderingen. Klart folk lackar. Men jag är på Engsunds sida här – han måste se till sin karriär och familjs bästa – och tycker han lägger fram flera bra argument i en intervju med Barometern. Det som fastnade mest hos mig var det här om att visa "hjärta" för moderklubben:
"Varför ska det bara vara hjärta åt ett håll? Det är aldrig så att man har satsat på de som kommer från stan. Jag tänker på Pierre Gustavsson till exempel som inte fick spela trots att han var bland de bättre. Det är samma med ”Fille” (Filiph Engsund) och ”Manne” (Manuel Ågren)". Vi vill ha killar från Oskarshamn – men varför ska vi visa hjärta när klubben kanske inte gjort det? Det blir så stort när en spelare går någon annanstans, men när man haft en sämre säsong är man inte värd att spela kvar. Jag förstår inte riktigt hur man är enögd åt ett håll bara."