För resultatet därefter är lika tydligt som bra: fyra raka segrar och inte nog med det – samtliga är fullpoängare. Nu är verkligheten förmodligen inte så enkel som att ett möte, några släckta interna bränder och en nyfunnen energi ensamt kan förklara scenförändringen men nog spelade det stor roll. Jag hade bra gärna velat veta vad som sades därinne för min uppfattning innan den här segersviten var att VIK var väldigt sargade. Man hade ett gäng störningsmoment som slukade mycket energi, det var stökigt i truppen och man fick inte ens resultat med sig när man väl spelade bra. En situation man inte tar sig ur med lätthet.
Tränaren Martin Gudmundsson pratade om att hitta den där vinsten som skulle få fart på grejerna. Den fann man i Uppsala och effekten av den mångdubblades med skalpen i Jönköping. Där var VIK över kullen men istället för en tillbakagång fortsatte man att trumma på och avfärdade Almtuna två gånger om på hemmais. Jag är imponerad över hur man tog sig samman och inte bara säkrade det allsvenska kontraktet – man är med och bråkar om en topp sex-placering igen. Det trodde jag verkligen inte. Med sex matcher kvar kan VIK göra en spurt och ta sig dit. Man möter två av lagen man slåss mot och behöver ta sig förbi, AIK och Mora, och fyra av matcherna spelas hemma i Plivit Arena. Får jag spekulera tror jag det är någon poäng och något lag för mycket att passera men jag borde ha lärt mig att inte räkna ut det här laget.
Vad ligger då bakom den här scenförändringen? Den allra största faktorn, precis som det var när man förlorade en massa, är marginalerna. Man spelar nödvändigtvis inte jättemycket bättre men har fått den där avgörande räddningen nu och man har satt dit läget för att kunna positionera sig bra. Man har inlett matcherna påkopplat och i flera fall tagit ledningen tidigt. Det gör mycket, inte minst för energinivån i gruppen. Sen har såklart de individuella insatserna höjts. Brett Supinski är en dominant spelare igen, Tim Wahlgren spelar sin bästa hockey och den tidigare så kritiserade Bode Wilde ser till och med engagerad ut. De kollektiva axlarna sänktes förmodligen en del när det om än avlägsna hotet om ett negativt kvalspel suddades ut.
Med all eventuell press borta kan VIK inta den rollen man trivs allra bäst i, den som underdog. Där kan man bli farliga.