Direkt fylldes nätet av två saker. Ett: förvåning över Moras agerande. Orimligheten i att skicka Karlin då Mora rent sportsligt gått bättre än förutspått upprörde många. Två: spekulationer och teorier om hur Mattias Karlin ska komma tillbaka till VIK.
Det kommer, givetvis, inte att ske. Inte som sportchef, inte som huvudtränare. Inte som maskot eller moraliskt stöd.
Nog för att han har starka känslor för VIK, Mattias Karlin. Men i april skrev han på ett kontrakt med Mora som sträcker sig över nästa säsong. Pengarna det avtalet innebär har han rätt till även om han inte figurerar i klubben längre. Skulle han då gå ner i lön för att jobba? Till råga på allt i en klubb han redan uppnått allt med. Han är visserligen en hockeynörd uti fingerspetsarna och pengar är inte allt men det är otänkbart. Dessutom har VIK kontrakterat Roger Forsberg över nästa säsong och VIK har inte ekonomisk möjlighet att avlöna två tränare. Tomas Lind, tillbaka i tjänst, var och piggt och snabbt ute och förklarade det. Ett smart sätt att ge Roger Forsberg arbetsro.
Det dröjer nog inte länge innan Mattias Karlin står i ett ishockeybås igen, min gissning är att när nästa säsong tar sin början är han återigen SHL-tränare. Som senast. Att han fick gå från Mora säger mer om branschen än Karlins kvaliteter som tränare. I Moras fall är det en nyligen anställd sportsligt ansvarig i Anders Forsberg som säkerligen vill sätta sin prägel på laget. Då krävs det offer. Karlin och Johansson i det här fallet. En tränare som i hockeykretsar anses vara det kanske mest spännande namnet.
Det har rapporterats om att det ska vara ett missnöje bland spelarna i Mora. Att de anser att ledarteamet inte varit tillräckligt engagerade. Det kan självfallet ligga något i det men en stark klubbledning hade, i min värld, stått bakom sina tränare och inte låtit de intagna sköta fängelset.