Vinterstudion, Hockeyallsvenskan och SHL i all ära. Men snart går startskottet för det som får mig att kasta både glasögon och programblad i marken för att sedan lova mig själv att aldrig kolla ett enda heat till. Några omkörningar och en femetta senare och allt är glömt och förlåtet. Denna märkliga och komplexa, men samtidigt så enkla sport, är inte som någon annan.
En ny säsong stundar för Västervik Speedway. Att ge sig på att tippa resultat är näst intill omöjligt i år. Jag kan bara konstatera att vi alla, speedwayen inkluderad, får nöja oss med att vara passagerare i pandemins hänsynslösa framfart.
Laget som Morgan Andersson fått ihop är ett intressant bygge. Spetsen finns där, och bredden på truppen är bland den bättre i ligan, vilket känns som viktigare än någonsin.
I en perfekt värld hade vi såklart fått ha kvar både Jason Doyle och Jack Holder. Nu blev det inte så, men laget är fullt av spännande talang. Artem Laguta får ta det största ansvaret rent poängmässigt. Ställer man honom mot Jason Doyle så kommer det inte att skilja speciellt mycket i snittligan. Båda två är världsförare och kommer att ösa in poäng. Men Jason Doyle besitter något extra, något vackert och unikt i denna metanoldoftande värld, och är en dröm för varje lagledare. Men Laguta slutade tvåa i polska snittligan förra året och kommer att vara en av ligans absolut bästa förare.
Den regerande juniorvärldsmästaren Jaimon Lidsey är Västerviks bästa nyförvärv på flera säsonger. Redan för drygt ett och ett halvt år sedan listade jag honom som en drömvärvning för klubben, och nu är han här. 22-åringen kommer från en makalös fjolårssäsong i Leszno och jag är säker på att fler klubbar än Västervik hörde sig för om Lidseys tjänster. Mitt råd, gå inte och köp kaffe när han ska ut.
Vadim Tarasenko är en late bloomer – men kan komma att bli Morgan Anderssons joker. Jag är otroligt spänd på ryssen som kan vara, för att prata speedwayspråk, görsnabb och faktiskt avgöra matcher. Han och Lidsey är utan tvekan säsongens kap.
Lagets tilltänkte lagkapten, Linus Sundström, har råkat ut för en ny allvarlig skada. Efter fjolårets floppsäsong, sett till hans potential, skulle han den här sommaren komma tillbaka på riktigt. Skadan på Avestasonen är ett jättetapp för Västervik med tanke på regelverket, men ett ännu större slag för Sundström själv.
Men med Sundströms skada så klättrar kommunens egna guldkorn Noel Wahlqvist och Anton Karlsson ett steg i hierarkin. Anton har kört i ligan under ett par säsonger och hunnit dra på sig en del erfarenhet. Men känslan är att han stått och stampat någon säsong för länge, vilket i och för sig börjar bli en trend bland landets speedwaytalanger. Åkmässigt har 20-åringen en nivå till i sig, det gäller bara att plocka fram det.
Noel Wahlqvist å sin sida tar steg varje dag. Han är både klok och snabb och har otaliga gånger tvålat till betydligt mer etablerade förare. 17-åringen har en gudabenådad talang, och vi kommer ställa oss upp och applådera honom många gånger under säsongen. Dessa två hemmaungdomar är alltså klubbens svenska grundpelare – och det är kittlande. Självklart är Sundströms skada en otrolig försvagning, men jag är inte ett dugg orolig.