Nordisk semifinal. Smaka på den. Att förlora tre matcher men ändå vara med att göra upp om de högsta placeringarna måste vara ett lyckopiller med Sveriges EM-resa i backspegeln.
Vi här hemma har kastats mellan hopp och katastrof.
Nu är känslan lite som att födas på nytt.
Vi var ett norskt mål från att slås ut. Nu är läget ett annat.
Omstart.
Dra ett streck över det som varit, vänd blad.
Missförstå mig inte. Förbundskapten Kristján Andrésson har något riktigt bra på gång, han vågar ge nya unga spelare chansen. Att Sverige är på väg att göra sitt bästa EM sedan hemmaarrangemanget 2002 är ett kvitto på det.
Trots att laget sladdat, och krängt på vägen dit är det en erfarenhet som kan bygga grund för framtida mästerskap, oavsett hur den här rysaren slutar.
Något som stör mig ofta är handbollens något kluvna inställning till regler.
Det ska följas rabiat, men när förbundet själv väljer är det godtyckligt.
Handbollsförbundet är i det närmaste bokstavstrogna när det gäller nationell nivå.
Exempel, du får inte ha huvudskydd av rugbykaraktär. Det är för stor skaderisk att ha skydd som förebygger skador.
Huvudduk däremot tillåter sporten av integrationsskäl och det är en väg att bredda sporten. Det är väl klokt, men då försvinner plötsligt skadeaspekten.
Inte ens ett färgat tandskydd får användas, men transparanta. Som om det skulle påverka annat än estetiken?
Men IHF, Internationella handbollsförbundet, eller SHF, Svenska Handbollsförbundet, har sin linje och håller på den. Det blir absurda motsägelser och prioriteringar.
I mästerskapens värld, är det ännu mer oförutsägbart.
Under veckan när alla kombinationer på hur det skulle kunna gå i EM räknades upp har förvirringen varit total, nästan ointressant av den orsaken.
Förstår det.Innan onsdagens avgörande orkade man knappt bry sig.
Skulle ingen få utdelning på alla varianter hade tydligen IHF hitta en luddig regeltolkning så lotten skulle få avgöra.
Inte inbördes möten eller sportsliga meriter.
Nu slapp vi alla fall det, merci!Det hade kunnat blivit mer tombola än mästerskap. Sådant förekommer bara när damfotbolls-EM spelas på östgötsk mark. Jag bevittnade "Lex Ryssland" utanför Östgötaporten 2013. En sorglig och hjärtslitande historia när ett antal idrottskvinnors peak i karriären försvann på – en nitlott.
Vad jag vill komma till är att det är dags att göra om handbollens mästerskapsupplägg. Skrota mellanrundan, eller gör upplägget mer transparant lättöverskådligt för de icke frälsta.
Gör inte som fotbollen i nya Nations Cup.
Devalvera det idrottsliga när idrottsbyråkrater ritar seriesystem som bara en kärnkraftsingenjör eller matematiker går igång på.
Nu blev det till slut inte någon lott.
Men svensk jackpott.
Frankrike gjorde sitt jobb mot Kroatien och det var kanske mer än vad man kan begära inför de fyllda hemmaläkatarna. Men det var ingen hälsokur för oss svenskar eller de tystade kroatiska fansen. Vi får tacka Jesper Nielsens linjekompis Luka Karabatic spetskompetens när det franska niometersspelet körde fast utan brorsan Nikola.
Merci, Les Bleus!