Vi är på väg mot spännande hockeytider. Det nya, tillspetsade, slutspelsformatet har lovordats av såväl spelare som fans och det är verkligen upplagt för en dramatisk vår. I potten: en plats i SHL. Det är det ultimata målet för VIK och de i dagsläget nio andra lagen som är slutspelsklara.
När VIK kliver in i leken är det antalet nere på åtta. Kvartsfinaler i bäst av fem följt av semifinaler och final i bäst av sju ska utkämpas. Vilka VIK kan tänkas möta – och vilka som borde passa dem bäst – återkommer vi till senare i veckan.
Nu tänkte jag istället lista några punkter som enligt mig varit avgörande för att laget tagit sig hit.
Målvaktsspelet
Punkten skulle lika gärna kunna heta Daniel Marmenlind. Har varit så stabil, lugn, följsam och trygg som man vill att en målvakt ska vara. Håller han huvudet kallt även när det hettar till i slutspelet? Han behöver vara bäst även där om VIK ska skrälla sig vidare.
Aldrig borta
Såklart gick även den 52:a omgången, borta mot Tingsryd, till övertid. För 18:e gången i VIK:s fall, flest i ligan. Jag har pratat om det tidigare men det tål att upprepas: VIK:s styrka är att man väldigt sällan är borta ur matcherna när det ska avgöras. Man ser till att vara inom hanterbart avstånd och gnetar till sig dom poängen som krävs. Just den här egenskapen tror jag talar för laget i slutspelet.
Boxplay-spelet
VIK stänger grundserien med 82,3% i spel med minst en spelare mindre på isen – tredje bäst i ligan. De spelare som fått förtroende i den spelformen har gjort hanterat det på ett föredömligt sätt. Eftersom VIK under hela säsongen haft en ovana att ta ganska märkliga och onödiga utvisningar har de behövt vara så bra, annars hade man sannolikt fått nöja sig med play-in. Dessa spelare får sällan någon glamour utanför omklädningsrummets väggar.
Finjusteringen
Det har varit en stor spelaromsättning under säsongen och det kan man tycka vad man vill om (i den bästa av världar skulle lagen spela med samma trupp omgång 1 som 52, enligt mig) men verkligheten är att VIK-ledningen hela tiden vässat laget. Anton Blomberg och Fabian Ilestedt blev Axel Jonsson Fjällby och Jonathan Davidsson. Gustav Nielsen och Saku Kinnunen blev Emil Andrae och Emil Wahlberg. Marcus Davidsson blev Ryan Gropp. Ja, ni fattar. Det har tagit jobb och tid att få alla bitar på plats och få igång alla spelare men känslan är att VIK inte nått sitt tak än.
Fjärdekedjan
Nu har de fått så mycket beröm så det är ingen välbevarad hemlighet längre, VIK:s kedja med Gilbert Gabor, Jacob Bjerselius och Oskar Pettersson. Den kedja vi väljer att kalla fjärdekedja. Förmodligen kommer de att matchas mot kvartsfinalmotståndarnas toppkedja och det blir en match i matchen jag verkligen ser fram emot att följa. De har spelat ihop i stort sett hela säsongen och förutom ett bra defensivt arbete har de hittat sätt att kliva fram offensivt och flera gånger drivit även den delen av spelet. Sånt kännetecknar ett djupt och bra lag.
Är allt i ordning för VIK nu inför slutspelet då? Alla bitar finns där? Nej, så är det såklart inte. Det finns delar i spelet man definitivt behöver förbättra om man ska kunna göra ordentligt väsen av sig i slutspelet. Det kommer vi att kika närmare på senare i veckan.