I måndags kom inte det helt oväntade beskedet från Masarna att de inte kommer till start i årets upplaga av Bauhausligan.
Det har varit den stora frågan inom svensk speedway under hösten och början av året, hur det skulle bli med Masarnas deltagande med tanke på den ekonomiska situationen klubben har befunnit sig i. När inte kommunen gick med på det stöd som klubben hoppades på fanns det ingen annan lösning än att dra sig ur serien.
En dryg månad före seriestart förra året valde Vetlanda att sätta sig själva i konkurs på grund av skulder som översteg tre miljoner kronor.
Masarna har inte gjort klart med några förare och det ska de ha en stor eloge för medan Vetlanda hade gjort det, vilket ledde till att förarna helt plötsligt blev utan klubb. Det var att lura förarna rejält.
Masarna blev svenska mästare så sent som 2020 sedan man plockat in Nicki Pedersen till slutspelet. SM-guldet fick inte den utväxling som klubben hade hoppats på. Både 2021 och 2022 har laget tillhört botten av Bauhausligan.
Det är alltså andra året i rad som en klubb kastar in handduken i rikets tredje största publiksport. Det är med andra ord något som inte stämmer.
Det finns flera orsaker till varför det har blivit så här: Publiken har svikit hos de berörda klubbarna, för dyra trupper och framgångarna har uteblivit. När publiken minskar och framgångar uteblir minskar intresset från sponsorerna.
Det som förvånar mig är att man inte lär sig av tidigare erfarenheter. Speedwayklubbar som inte får ekonomin att gå ihop är inget nytt.
Blickar vi tillbaka från starten av 2000-talet och framåt har klubbar försvunnit på grund av problem med ekonomin. Kaparna från Göteborg och Hammarby från Stockholm gjorde stora satsningar. Hammarby värvade bland annat Tomasz Gollob. Ingen av klubbarna finns kvar.
Masarna, Lejonen och Smederna har alla gjort konkurs, men har återuppstått.
Rospiggarna, Västervik Speedway och Piraterna har varit nere i allsvenskan för att få ordning på ekonomin.
Klubbarna måste helt enkelt rätta munnen efter matsäcken och inte gå med i det ekonomiska spelet om det inte finns förutsättningar. I längden håller det inte att bli av med en klubb inför varje säsong när intresset underifrån att ta steget upp är i princip obefintligt.
Vill vi ha kvar en svensk högstaliga om tio år måste klubbarna inse läget nu och inte om fem år för då kan det vara för sent.