Ett skitår behöver inte innebära en skitsäsong

Ja, hörni. Vi kan börja med att konstatera att vi tamigfasen tog oss ända hit. Genom världshistoriens längsta vår (mars måste haft 1000 dagar), genom en osäker och skrämmande sommar hela vägen fram till hösten. Till hockeyn. Skönt att någonting är nästan som vanligt i en värld där nästan inget är som vanligt.

Blir det glest på läktarna hela säsongen?

Blir det glest på läktarna hela säsongen?

Foto: Ilkka Ranta

Krönika2020-10-02 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och nej, allt är såklart inte tipptopp i den bubbla vi kallar för ishockey i allmänhet, och Hockeyallsvenskan i synnerhet. Det råder ingen premiärfeber då knappt någon publik alltjämt får komma in på arenorna. När det här skrivs ligger 50-gränsen för åskådare fast. Men ändå, vi har 52 omgångar serielunk framför oss. Som jag har saknat den, lunken. Jag ska aldrig mer se ner på dig, omgång 23 mot Tingsryd borta. Hur kunde jag ens ta dig för given? Nu välkomnar jag dig med öppen famn.

Det rådande världsläget har ofrånkomligen letat sig in i hockeysfären och påverkat den märkbart. Tidigare har högst mediokra svenska spelare tillsammans med agenter kunnat trissa upp priserna till den grad att sportchefer i klubbar som Västerviks IK fått leta på de mest obskyra platser efter nyförvärv. På platser jag knappt visste hade is. Nu har marknaden svängt. Med osäkerheten kring proffsligorna i nordamerika och SHL:s stopp mot korttidslån har många väletablerade spelare sökt sig till Hockeyallsvenskan för en plats i en laguppställning. Större antal spelare om samma antal platser gör att klubbarna har makten. Mattias Karlin har alltså, i skrivande stund, tre målvakter, nio backar och 15 forwards under kontrakt. Han måste slå frivolter av upphetsning. Det var annat när han under en skadekris fick skicka upp Tobias Ulvbane som forward i en bortamatch mot Vita Hästen (tror jag det var).

NHL-lånen har såklart varit försäsongens snackis. Flera klubbar har valt att plocka in ett antal spelare för att stärka upp laget i inledningen, VIK likaså. Det finns såklart för- och nackdelar med det men idag väljer jag att se fram emot att se nästa generations svenska pucktekniker som Simon Holmström (Hästen) och Samuel Fagemo (Södertälje). Det är säkert många av er som med ett leende idag minns när nutida storstjärnan Elias Pettersson gästade Västervik med sitt Timrå.

Baksmällan kommer sen, när de klubbar som gått all-in på det här spåret hamnar i situationen att när dessa spelare ofrånkomligen lämnar för att försöka slå sig in i respektive NHL- eller AHL-lag ska spelare man underkänt tidigare hoppa upp ett eller flera hack i hierarkin. Istället för att mysa runt i en tredjekedja med 8-10 minuters istid per match ska man bära laget. Det blir intressant för en gammal tränar-räv att följa.

Helgen blir vigd åt VIK. Premiären borta mot AIK på Hovet kommer inte nödvändigtvis ge oss en massa svar. Men det är en början. Någonting att utgå ifrån. Vi får se VIK i rödblått igen (istället för grått) och med namn på ryggen. Bara det är såklart taget såhär års.