Svensson, som ser ut att ha vuxit in i rollen som ledande och i protokollet utslagsgivande spelare kväll efter kväll, verkade få felträff men pucken letade sig in ändå. Nichlas Falks suck av lättnad hördes förmodligen till Bosse Ringholms Enköping och det går att förstå. Om han, trots den så positiva insatsen, fått sätta sig i bussen som ett förlorande lag, hade han förmodligen känt sig maktlös.
För VIK var bra. Almtuna var det inte, visserligen, men hade rollerna varit ombytta hade vi gnällt på VIK och bortsett från motståndarlaget. Ett klokt spelande VIK hade en bra balans i sina värderingar beträffande kliva på kontra falla, spela framåt kontra lugna ner. Det såg ut som att det taktiska arbete man lagt ner bar frukt, i kombination av ett stärkt självförtroende efter fredagens insats. Man fick hemmalaget att se långsamma ut långa stunder och med bara lite mer skärpa och kvalitet hade matchen varit avgjord i VIK:s favör när tredje perioden var över.
Man kuggade i på ett sätt jag inte sett dem göra den här säsongen och man sydde till slut ihop en bra prestation sett över dryga 61 minuter. En onödig och olycklig tvåa i offensiv zon under slutskedet visade sig bli kostsam (och ett skarpare hemmalag hade gjort ytterligare något PP-mål) men man redde ändå ut det bakslaget och tog först matchen till förlängning – en nyttig bortapoäng säkrad – och avgjorde sedan – en andra seger i följd bärgad.
Därför var Svenssons mål så viktigt – det här laget hittade en formel för att inte börja på noll igen. Efter de tidigare prestationerna vi kan kategorisera som bra; Djurgården, Brynäs, Östersund, har det blivit en återgång och de positiva bitarna har inte följts upp utan mer tyckts vara slumpartade toppar i en annars dalande kurva. Den här gången klarade VIK-laget av att konservera känslor, beteenden och spel från fredagen in i den här matchen och segern gör att man även på fredag – Nybro kommer på besök då – har ett ännu högre ingångsvärde när pucken släpps.
Nichlas Falk har pratat mycket om processen, att man både trevar och famlar, och det gör man alltjämt. Man är bräckliga under press, ovårdade emellanåt och framåt är det el i mer än en klubba, men nog har både tre, fyra och fem bitar fallit på plats under den senaste veckan.