För vi börjar där. Vi kommer till onsdagskvällens bortamatch mot Djurgården strax men som alltid när vi ska titta framåt måste vi först titta bakåt för referenspunkter och kontext. VIK har åkt till Stockholm för starten på en lugnare vecka stärkta och säkert lite omtumlande av den föregående.
Den började i Östersund där VIK visserligen vann med klara siffror men också var lite illa ute trots allt det positiva man fick med sig (främst PP-utdelningen som spottat upp sig betänkligt sedan dess). En mental urladdning, lång resa och nödvändiga dagar för återhämtning innan man stod för en annan sorts utmaning i fredags kväll.
Hemmaretur mot Tingsryd med förväntningar på sig att leverera en pigg start och en prestation mot ett lag i samma härade av tabellen. Istället: mardrömsstart, tidigt tvåmålsunderläge och uppförsbacke resten av kvällen. Nu slutade det i dur efter att stjärnor som Daniel Brickley och Marcus Vela gjort det de ska: visat vägen offensivt. På sista raden gav det också många kvitton att ta med, även om utdelningen "bara" blev två poäng. Man lyckades komma ikapp mot ett defensivt lag, avgöra i PP, hitta ett sätt till segern.
För det är just det som är avgörande i den här serien, det har jag tjatat om tidigare: att på varje given kvällen hitta receptet till segern, oavsett vilken typ av match det visar sig bli. I Kristianstad i söndags krävdes något annat än mot Östersund eller Tingsryd. Mot ett rappt och självförtroendefyllt hemmalag behövde man ett bra målvaktsspel (det levererade Edvin Olofsson), ett effektivt PP (ledningsmålet kom i fem mot tre), individuella prestationer och marginalerna med sig (Velas slutsekundsmål till 2–1).
Kontentan blir att VIK visat främst för sig själva att man klarar av att hantera olika sorters motstånd, skeenden och utmaningar. Det bådar gott inför kvällens drabbning, den första av sitt slag för säsongen. VIK är såklart solklar underdog på Hovet mot DIF men det handlar om att balansera på rätt sida av respekt och undergivenhet. Den ständiga, men sanna!, klyschan att alla kan slå alla är, har vi fått bevisat för oss, applicerbar på den här säsongen också och för en VIK-poäng eller fler krävs ytterligare ett knippe klyschor men de två tydligaste handlar om utvisningar.
Nummer ett: undvik utvisningar, noterbart är att VIK är det lag som tagit flest tvåminutare hittills med 32 stycken, men box play-spelet har varit bra såhär långt med 85%. Förutom den ökade risken av insläppt mål bidrar en stor mängd utvisningar till att sabba rytmen i matchen och felbalansering av istid.
Nummer två: utnyttja PP. Här har man fått ett jättelyft de senaste matcherna med mål i de tre senaste och en procentuell utdelning på 25. För att knyta ihop med punkt nummer ett är Djurgården bäst i ligan hittills med 37,5%. Numera känns det som målchans så fort VIK får spela med en spelare mer på isen. Viktigt här att Daniel Brickley börjat avlossa projektiler från blå.
Vi är en halv runda – en åttondel – in i säsongen och VIK kommer i den här takten att landa på 83 poäng som i fjolårets tabell hade renderat en topp 5-placering. Det är en för liten del av säsongen och man har mött för få topplag hittills för att jag ska komma med några tvärsäkra utfästelser om slutspelshockey till våren men vi kan åtminstone konstatera att det som kändes som en svag start för en vecka sedan nu har vänts till en lovande inledning.