Jag skrev inför matchen att VIK:s keeper, vem det nu skulle bli, skulle behöva vara bättre än sin ryske motpart i AIK. Calle Lindbom fick förtroendet och Calle Lindbom fick en mardrömsstart. 1–0 till AIK efter 39 sekunder. En indikation på vart kvällen var på väg? Tydligen inte. När klockan stod på 10:23 hade Victor Öhman – som vore det 2016 – svept in 3–1 och fått Pavel Khomchenko utbytt.
Vad hände däremellan? Allt, egentligen. VIK fick leverans från sina stjärnspelare, VIK fick leverans från sina breddspelare. Man gjorde mål direkt efter tekning och man nätade efter ett välritat power play. Men: mest hände Brett Supinski. Han spelar långa stunder på en nivå jag är mycket tveksam till om vi sett i en VIK-tröja de senaste tio åren. Jag har tjatat om hans förmåga att – i en hockey där man säger att fart är allt – dra ner tempot och vända det till sin fördel. Den skickligheten visade han ännu en gång upp den här fredagskvällen. Han låg bakom två, gjorde ett själv och hans sätt att hota i power play ger Öhman den tid han behöver för att göra just så som han gjorde.
VIK kom ur en stökig andraperiod med en tvåmålsledning, mycket tack vare ett förtjänstfullt box play på tre minuter efter Alexander Hilmersons matchstraff. En svårbedömd situation där VIK-spelarens klubba onekligen är där den inte ska vara och således får domarna chansen att skicka honom av banan, men visst är det en olyckshändelse. Fram tills dess var Hilmerson tillsammans med sina kamrater i fjärdekedjan riktigt bra. I match ett bidrog de inte bara med fysiskt spel utan såg till att leverera mål framåt. I ett slutspel måste spelare kliva fram på sätt de inte gör i lunken.
Förutom Hilmersons matchstraff var VIK klart mer disciplinerade än sina motståndare – en del frustrationsgrejer från AIK-spelarna kunde nog renderat i tuffare straff – och med ett numera fungerande PP-spel klarar man av att straffa motståndarna. Målskyttarna i all ära men det viktigaste är skymningen på målvakt.
Andra halvan av matchen blev nog några snäpp för ostrukturerad för att VIK-ledningen ska vara helt belåtna men den här tiden på året är prestationen inte bara sekundärt till resultatet – det spelar nästan ingen roll hur det ser ut.
Målvaktsmatchen, disciplinen, special teams, tekningarna, medstudsen och därmed matchen till VIK. Alla ingredienser man som hockeyintresserad är ute efter i en match av den här digniteten fanns där och de få som hade bemödat sig med att ta sig till hallen både bjöd tillbaka och fick underhållning värd entrépengen.