VIK tappade alltså ledning med 2–0 till förlust borta mot Tyringe på onsdagskvällen. En mening som, när jag skriver den, tar en stund att smälta. Men när matsmältningen och peristaltiken gjort sitt kan vi se sobert på saker och ting. Klart det ur flera aspekter inte är bra att förlora mot Tyringe och framför allt inte på det sättet. Men att använda den här matchen – perioden snarare – som något slags underlag för bedömning är att gå vilse, tror jag.
För VIK är ute på ett större mission än att vinna den enskilda matchen. Man är i inledningen av säsongen med en ny grupp och man behöver i det här skedet ta referenser på varandra. Hur funkar X och Y i situation Z? Kan vi luta oss mot A, B och C när det börjar blåsa snålt nere på Tyrs Hov? Vem börjar jaga individuella poäng när vi leder med 2–0? Den typen av frågor besvaras internt, analyseras, utvärderas och memoreras för framtiden. Spelargruppen är i en rätt stormig fas där man genom sitt sätt att vara, spela och uppträda positionerar sig gentemot varandra, hittar sin plats. Oavsett vad du blivit lovad under kontraktsförhandlingarna i somras eller hur du presterat under försäsongen är det först när det blir skarpt läge dina sanna färger lyser igenom.
Därför tror jag att det finns vinning i den här förlusten för VIK. Spelare och ledare fick garanterat lära sig nya saker om varandra under onsdagen, från det att dammluckorna brast i tredje fram till man vek in kepsen efter att ha packat upp trunken. Hanterar de motgången och nederlaget rätt finns det mycket värdefullt att gröpa ur och bära med sig till framtiden. Mer än om man kommit undan med tre poäng efter en "helt okej" insats? Kanske. För nya utmaningar väntar runt hörnet och då har man ett större arbetsprov att luta sig mot. Men, som alltid: jobbet måste göras, det går inte att sätta etiketten "plump" eller "missräkning" och hoppas att det inte sker igen.
Till sist:
- Diaco och Watson vaskade fram några PP-chanser men den där distinktheten vi såg i augusti, var är den?
- VIK borde ha avgjort klart tidigare. Rent spelmässigt är det nog det viktigaste att ta med sig; det gäller att ta betalt även mot lagen som inte nämns i toppskiktet.
- Gustav Lindberg var dominant. Jag ser likheter mellan honom och en av mina absoluta VIK-favoriter Brett Supinski. De har båda förmågan att variera tempo på ett sätt som gör dem svårlästa. Lindberg 1+1 och hade om lagkamraterna varit någorlunda effektiva lämnat matchen med minst tre assist.