Ett favorittippat Västervik visade verkligen direkt att laget levde upp till förväntningarna.
Ett blekt Lejonen hade inte mycket att sätta emot ett hemmalag som på ett övertygande sätt hittade runt på ovalen. Det som lade grunden till segern var smarta spårval i första kurvan samt lyckade omkörningar.
Även om hemmaförarna kom efter gav de inte upp och efter att ha jagat motståndarna under ett par varv kunde de passeras. Det är bra för lagets moral att ingen slår av eller nöjer sig med den placering man har.
Det är svårt att blunda för Fredrik Lindgrens återkomst, även om den bara är tillfällig. Frånsett första heatet där han blev slagen av Bartosz Zmarzlik körde han fullt sedan han fått revansch på Zmarzlik två gånger om.
Det märktes på Lindgren efteråt att besegra Zmarzlik två gånger i samma tävling betydde mycket för hans del eftersom det inte tillhör vanligheterna. Lindgren visade han känner banan sedan tidigare och det gjorde att han kunde välja olika spårval beroende på situationen i heatet.
Inget ont om Chris Holder, men jag tror inte att han hade kört in 13+1 poäng efter att han besegrat Zmarzlik två gånger om.
Redan i sitt första heat presenterade sig Tai Woffinden på bästa möjliga sätt när han tillsammans med Gleb Chugunov tog en femetta. Det var Woffinden som banade vägen för dubbelsegern sedan han snyggt stängt vägen för Lejonens Matias Nielsen i utgången av första kurvan. Elva inkörda poäng med tre heatsegrar är en debut med mersmak.