Jaha. Det där såg nog väldigt få personer komma. 6–1 mot Tranås under fredagen följdes alltså upp av samma siffror, fast omvänt, mot Vimmerby av alla lag. Grannklubben har absolut något väldigt intressant på gång och nya huvudtränaren Phil Horsky är ett modigt och klockrent val. Så det är inte på grund av att det är en division 1-klubb jag skriver så – utan istället är jag genuint förvånad över hur VIK kunde falla igenom så totalt i ett derby. Nu kanske prestigen inte är riktigt lika stor när nästan hela den gamla stommen har försvunnit... men inte kan det väl få se ut som det gjorde? Inte på hemmaplan. Inte i en "final". Och allra minst i årets kanske enda möte med lillebror, som dessutom vann förra säsongens batalj med 1–0.
Jag ska för egen del också bekänna att jag, innan raset kom, hade börjat skriva på en positiv krönika om vad en bra försäsong egentigen kan betyda för lag i allmänhet och VIK i synnerhet. Men huvudtesen där föll liksom ganska platt efter VIK:s avslutning på matchen och hamnar därför i papperskorgen – så länge. För om det här inte var början på en avgrundsdjup dålig försäsongsavslutning lär ni snart hitta raderna därifrån i en viss hockeybilaga.
Sammanfattningsvis behövde jag alltså plocka fram suddgummit, men den stora frågan är om VIK också behöver göra det?
Personligen tycker jag inte det.
Inget ont som inte har något gott med sig. Om en genomklappning som den mot Vimmerby tas på rätt sätt tror jag till och med att den kan betyda mer än de fyra vinsterna tillsammans. Nu tvingas man analysera och gå igenom det som var dåligt (tro mig, det fanns en hel del) och försöka använda det till en bautastor väckarklocka.
Rent sportsligt inbillar jag mig i alla fall att en 1–6-förlust mitt i ett segertåg på en försäsong är betydligt bättre än 1–2. En gång är ingen gång. Två gånger... får det inte bli.
Fansen tycker rimligtvis att bara en gång är för mycket. Bland 665 betalande åskådare var majoriteten garanterat missnöjda och VIK har nog tur att det står en bortaturné följt av en veckas matchuppehåll på menyn innan nästa försäsongsäventyr i PTH mot Pantern 14 september.
Till sist: Bra mycket bättre upplägg på Sandströms Trophy i år med två 60 minuters-matcher på två separata dagar istället för det väldigt oklara 2x20-formatet. Det verkade spelare, publik och föreningar alla ense om.